REPLIK I en replik svarar LR:s ordförande Åsa Fahlén på mina synpunkter gällande Skolkommissionens förslag om stärkt statlig styrning. För att förtydliga vill jag understryka att det jag framförde gäller i förhållande till det faktum att Skolkommissionen faktiskt inte föreslår ett förstatligande av skolan.
De förslag som kommissionen för fram utgår från att den svenska skolan fortfarande ska ledas och drivas av kommunala och fristående huvudmän. Jag ger mig inte in i diskussionen om det är rätt eller fel och Ifous som forskningsinstitut tar inte ställning i frågan om behovet av förstatligande.
Det som är min poäng är att om ansvaret för skolan är delegerat till lokal nivå måste man också se till det kombineras med befogenheter som gör det möjligt att ta detta ansvar. I det perspektivet är jag kritisk till Skolkommissionens förslag om att inrätta statliga regionala myndigheter som ska ”hjälpa” huvudmännen i det som är kärnan i deras uppdrag, nämligen att utveckla skolan. Det kommer att leda till att den redan otydliga ansvarsfördelningen blir ännu otydligare och incitamenten för skolhuvudmännen att ta ansvar kommer att försvagas ytterligare.
Faktum kvarstår att det finns skillnader mellan skolhuvudmän när det gäller hur de klarar sin uppgift med konsekvenser för likvärdighet och enskilda elevers rätt till en god utbildning. Därför vill jag instämma i att initiativ nedifrån behöver stöd uppifrån men också inifrån, utifrån och från sidan, men initiativet måste vara skolhuvudmännens. Jag vänder mig mot föreställningen att en statlig myndighet skulle vara bäst lämpad att ge sådant stöd. Det finns mig veterligen inga erfarenheter som tyder på att så skulle vara fallet. Tvärtom har vi sett flera exempel på hur statliga initiativ, hur kloka och välgrundade de än har varit, har haft svårt att implementeras i skolans vardag och i undervisningspraktiken.
Låt oss enas om att utvecklingsstöd behövs, liksom samverkan – mellan lärare, mellan skolor, mellan skolhuvudmän och med lärosäten. För att sådan utveckling och samverkan ska komma till stånd kan staten bidra på olika sätt, till exempepl när det gäller att ge ekonomiska och andra incitament, se till att det finns infrastrukturer för kompetensförsörjning och professionsutveckling och stimulera praktiknära forskning. Om staten fullföljer sitt uppdrag så blir det lättare för skolhuvudmännen att ta ansvar för sitt.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
