Debatt
Löfven 2
22 januari 2019 kl 05:05

Hur har Löfven tänkt att alla hans åtgärder ska betalas?

När vi hör statsminister Stefan Löfven (S) läsa upp sin regeringsförklaring – och i synnerhet delen om sjukvård är det lätt att koppla till Frödingdikten om paret som ska gifta sig. I vers efter vers räknar de upp allt fint de ska ha i hemmet och upprepar: ”Så ska vi ha’t!” Men i sista versen grips de av tvivel och slutar med: ”Var ska vi ta’t?”

Det här är en opinionstext

Stefan Löfven radar upp en lång lista på förbättringsåtgärder så man nästan hör det belåtna: ”Så ska vi ha’t!”

Först får vi ändå säga att det är en tillnyktring jämfört med de två senaste valrörelserna. I den senaste skulle vården problem lösas genom att förbjuda vinstdrivande företag i vården. 2014 var det tusentals ungdomar som skulle få traineejobb i vården. I regeringsförklaringen handlar det i stället om mer verksamhetsinriktade förslag. Ett helt batteri av sådana faktiskt. Vilket är varför vi bland annat undrar ”Var ska han ta’t?”

Hälso- och sjukvården utförs i Sverige främst av regionerna – de tidigare landstingen – och statens roll är sällan att detaljstyra verksamheten, än mindre är staten den stora finansiären – det är i stället skattebetalarnas landstingsskatt som står för merparten. Statens bidrag är viktigt och kan styra i rätt riktning. Alliansuppfinningen kömiljard är en sådan.

Kanske beror omsvängningarna på att Stefans Löfvens regeringsinnehav sedan 2014 präglats av längre köer. Allra mest har väntetiden till vård ökar i S-styrda landsting, till exempel Stefan Löfvens hemlandsting Västernorrland.

Det går att korta köer, men det är inte lätt. Vi vet hur svårt det kan vara, vi gjorde den resan när alliansens styrde Skånes sjukvård 2006 –2014 då vi ändå hade hjälp av en aktiv regering. Vi står nu i begrepp att åter påbörja arbetet efter att ha återtagit makten – det gjorde vi efter en valrörelse som i mycket handlade om köerna till vård.

Vi vet vad som måste till. En regionledning som ska korta köer måste ha dessa i ständigt fokus och hålla koll genom kontinuerlig statistik. Det krävs samtidigt att man ger lokal frihet åt de som kan frågan samt har ersättningssystem som gynnar de enheter som utför mycket vård och ger mindre till dem som inte klarar det. Det krävs också att regionen är en attraktiv arbetsplats och att personalens kompetens utnyttjas.

Bedriver regeringen en politik som understöder ett sådant aktivt köarbete välkomnar vi det. Men man kan undra eftersom regeringsförklaringen innehåller så mycket detaljstyrning och så många kostnadsdrivande förslag. Historiskt sett har inte minst socialdemokratiska regeringar varit snara att kräva utförande av landsting och kommuner, men tillräckligt med pengar har inte följt med uppgifterna, vilket förstås kan leda till att andra lika viktiga uppgifter blir lidande.

I stället har regeringen hittat på att man ska straffa den som inte lyckas ”Vite eller sanktioner ska kunna åläggas huvudmän som inte uppfyller vårdgarantin.” Vore det inte bättre att ytterligare stärka rätten att få vården utförd av någon annan? Till exempel genom att man redan vid vårdplaneringen konstaterar att man inte kommer att kunna operera i tid och ger rätt söka annan vård – i stället för att inte göra något innan 90 dagars väntetid gått.

Sammanfattningsvis: Det är bra att Stefan Löfven vaknat. Men han tycks ha en orealistisk bild av hur enkelt vårdköer kortas, och den stora frågan är: Hur har han tänkt att alla hans åtgärder ska betalas?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.