Valrörelse! Äntligen ska vi ut och träffa väljare, och berätta om hur vi vill jobba för att få ett samhälle som håller ihop och går framåt. Vi ska berätta om hur vi vill utveckla kommunen, Västsverige och hela Sverige. Vi har också en unik möjlighet att få synpunkter på vår politik, som vi tar till vara.
Nyligen stod vi fyra kvinnor utanför en affär och pratade politik med dem som så önskade. En äldre herre berättade om hur han demonstrerat med Tage Erlander, några ville prata om den varma sommaren och klimatet och ytterligare några ville prata om hälso- och sjukvård. Det var gemytligt och trevligt, även om alla inte höll med oss. Men denna valrörelse är annorlunda. Denna gång kan vi inte enbart fokusera på den vi pratar med. Vi måste hela tiden ha ett vakande öga på de andra partikamraterna och vilka människor som närmar sig, vara beredda att backa undan. Är det någon som ser ut att vara hotfull?
Beredskapen har på grund av polariseringen och det ökade näthatet vuxit inför valrörelsen 2018. I januari släppte Säpo i samverkan med Polismyndigheten en uppdaterad version av handboken Personlig säkerhet, som ger råd om säkerhet i vardagen till politiskt aktiva. Alltid stå minst två, aldrig ensam. Alltid vara beredd och uppmärksam. Det gäller särskilt kvinnliga politiker. En kartläggning som BRÅ gjort bland förtroendevalda visar år 2016 fick 381 politiskt aktiva i Västsverige ta emot hot, trakasserier, skadegörelse eller liknande. Just för att de var politiskt aktiva. Sedan dess har polariseringen förvärrats och tonen hårdnat, inte minst i sociala medier.
Det började närma sig tid för oss att packa ihop och åka hem till familjen och det stundande fredagsmyset. Stämningen hade varit bra, så vi slarvade med att stå två och två. Det var då han kom, en sån som hatar! Skrek och hotade oss hela vägen till sin bil. Den unga tjejen som tiggde blev också ansatt. Han satte sig sedan i sin bil och backade med full fart mot oss. Givetvis i syfte att skrämma oss.
Det är inte första gången och det lär tyvärr inte heller vara den sista vi möter en liknande person. Skillnaden är att vi nu kommer att polisanmäla. Hat, hot och våld mot förtroendevalda är ett allvarligt brott. Det slår hårt för den enskilde som utsätts, men det är också brott som hotar vårt demokratiska system.
Det finns en uppenbar risk att det sker en normförskjutning, att det såväl hos den enskilde som utsätts som hos allmänheten blir accepterat att förtroendevalda politiker hotas och trakasseras. Att det blir lite av ”den som sig i leken ger får också leken tåla”. Det är en farlig utveckling! Risken är uppenbar att människor inte kommer att våga eller vilja valarbeta eller kanske ens ta politiska uppdrag om inte utvecklingen hejdas. I BRÅ:s kartläggning uppgav var fjärde förtroendevald som blivit utsatt att man påverkats av händelsen och känt oro, tvekat inför utspel eller beslut eller övervägt att lämna sina uppdrag. Risken är uppenbar att avståndet mellan politiker och väljare ökar om inget görs. Det undergräver det öppna demokratiska system med tillgängliga politiker som vi har i Sverige och som vi är så stolta över.
Anmälningsbenägenheten vad gäller hot mot förtroendevalda är låg i Västsverige. Bara omkring 15 av 100 fall anmäls. Skälet är helt enkelt att man inte tror att det hjälper. Lagen är ganska tandlös. Ett nytt lagförslag är på gång, men det är nu vi står på gator och torg. När som helst kan det ske något otäckt. Det finns möjligheter för polis och rättsväsende att agera, men då måste vi också anmäla varje gång och varje händelse. Hot, trakasserier och våld hör inte ”leken till” och är därför inget vi ska tåla.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
