Debatt
Bostadsbyggande
27 februari 2017 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Hot från staten ger inte fler bostäder i kommunerna”

Många kommuner har en mycket tuff uppgift i att klara sina välfärdsåtaganden redan i dag. Tror man att hot om statliga sanktioner är vad som krävs för att öka bostadsbyggandet, då har man underskattat de utmaningar kommunerna möter, skriver regionpolitiker (S, M, C och MP).

Det här är en opinionstext

En statlig utredning har i blocköverskridande enighet föreslagit att regionerna ska underlätta bostadsbyggandet genom att bistå kommunerna med fysisk planering på regional nivå. Det uppdraget vill vi gärna ha!

Men istället vill regeringen ge länsstyrelserna uppdraget att kontrollera kommunerna och göra om vad som tidigare varit planeringsmål för bostäder till hårda krav. Det bekymrar oss att regeringen väljer att använda tvång när det som verkligen behövs är stöd och goda krafter i samverkan.

LÄS OCKSÅ: ”Bindande byggmål behövs för att lösa bostadskrisen”

De blocköverskridande bostadspolitiska samtalen strandade i juni i år. Alla är dock överens om att det kommer att krävas en mångfald av åtgärder om Sverige ska nå sina bostadspolitiska mål. Hit hör ett av den så kallade Bostadsplaneringskommitténs förslag, som presenterades i blocköverskridande enighet redan sommaren 2015.

Utredningens mål var att lägga grunden för en långsiktigt effektiv bostadsplanering i hela landet. Förslagen går bland annat ut på ökad samordning mellan kommunernas planering för bostadsförsörjning och regional planering för tillväxt, transportinfrastruktur och kollektivtrafik.

En central del i utredningsförslaget är en ny lag om regional fysisk planering, med länen som indelningsgrund. Regionerna blir enligt förslaget skyldiga att erbjuda kommunerna stöd kring avvägningar mellan olika nationella och regionala intressen. Detta för att underlätta bostadsplaneringen utan att urholka det kommunala självstyret.

Regionerna välkomnar ett sådant tydliggjort och utökat ansvar. Några av oss har redan lång erfarenhet av att bistå kommunerna med stöttning i form av fysisk planering. Nybildade regioner bygger snabbt upp sin kapacitet för att axla det regionala utvecklingsansvaret, var och en utifrån sina speciella förutsättningar. Alla Sveriges regioner står därmed väl rustade att göra detsamma. 

Redan inom två år väntas alla landsting, däribland Stockholms läns, ha omvandlats till regioner. Det betyder att landstingens tidigare ansvar för bland annat hälso- och sjukvård, kultur och kommunikationer kompletteras med ansvar som tidigare legat på länsstyrelserna; tillväxtfrågor och planering av infrastruktur. 

Genom att det regionala utvecklingsansvaret överförs från länsstyrelserna till folkvalda regioner ökar såväl handlingskraft som öppenhet och utrymme för politiskt ansvarsutkrävande. Detta stärker kommuners möjligheter att, i samverkan med regioner, påverka regeringen i frågor av lokal betydelse.

Regionernas numera enhetliga ansvar för utvecklings- och tillväxtfrågor gör oss till mer relevanta samarbetspartner för kommunerna, akademierna och näringslivet än vad länsstyrelserna är. I regionerna är ansvaret för att samordna de regionala insatserna för länets utveckling samlade på en hand. Det råder ingen tvekan om att regionerna har potential att bidra starkt till lösningen på bostadsutmaningen. Det råder heller ingen tvekan om att kommunerna behöver allt stöd de kan få. 

Därför är det med stor oro vi nu noterar att regeringen har lagt förslaget om regional fysisk planering i byrålådan. Istället överväger bostadsministern och hans stab att utöka länsstyrelsernas nuvarande uppdrag till att även omfatta tillsyn av kommunernas bostadsbyggande. 

Det vore att gå i rakt motsatt riktning. Många kommuner har en mycket tuff uppgift i att klara sina välfärdsåtaganden redan i dag. Tror man att hot om statliga sanktioner är vad som krävs för att öka bostadsbyggandet, då har man underskattat de utmaningar kommunerna möter. 

Det är lätt att förstå statens ilska över att vissa kommuner vägrar bygga. Men det är inte statligt tvång som kommer att få fart på bostadsbyggandet. Vad som behövs är goda krafter i samverkan. Vi uppmanar därför regeringen och bostadsminister Peter Eriksson att lyssna på den parlamentariska utredning som – i blocköverskridande enighet – föreslog en ny lag om regional fysisk planering. 

Vi står bakom regeringens mål att tillgängliggöra hundratusentals bostäder genom nybyggnation och klok infrastrukturplanering på bara ett tiotal år. Men ska vi nå dit behövs politiskt ledarskap.

Bostadsplaneringskommitténs förslag har remissbehandlats och regeringen kan genomföra förslagen. Det anser vi vore ett viktigt steg i riktning mot en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling i hela Sverige, som gör oss starkare rustade för att möta den globala konkurrensen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.