Debatt
Funktionsvariation
31 oktober 2019 kl 12:27

Hörselskadade är inte en homogen grupp

Spä inte på fördomarna om nedsatt hörsel och kognitiva problem. Se istället våra individuella möjligheter. Jag har varit hörselskadad i hela mitt liv, vilket inte har påverkat vare sig min skolgång, min karriär, mitt rika sociala liv eller min livskvalitet, replikerar Charlotte Engblom (L).

Det här är en opinionstext

När jag läser perspektivartikeln ”Hörselskadorna ökar alarmerande – satsa på forskningen!” förstår jag att det som att det primära syftet med texten är att få mer pengar till forskning och cochleaimplantat, genom att sätta fokus på underdiagnostik och behandling. Det är bra. Men det som upprör mig är att de experter och professorer som undertecknat artikeln fortsätter att spä på fördomarna om nedsatt hörsel och kognitiva problem på samma sätt som för 50 år sedan.

Artikelförfattarna inleder med att tala om alla i världen som har en hörselskada. Av dessa finns en växande grupp unga individer i åldern 12-35 som utsatt sig för självgenererande nedsatt hörsel. Detta är en grupp som kan lätt kan informeras preventivt via skolor och genom åtgärder i konsertlokaler.

Därefter går artikelförfattarna in på barn med svår hörselskada och hur nedsatt hörsel påverkar hjärnans funktion. Och javisst, så är det – hörselintrycken som styrs i hjärnan är sämre hos en hörselskadad. Men hjärnkapaciteten vad gäller analys, reflektion, kreativitet, inlärning och övrig förmåga är inte förstörd, såvida inte hörselskadan beror på en hjärnskada istället för en skada på till exempel innerörat.

Jag har varit hörselskadad i hela mitt liv, vilket inte har påverkat vare sig min skolgång, min karriär, mitt rika sociala liv eller min livskvalitet.

Tack vare en envis och stark mamma slapp jag skickas på dövskola i början av 60-talet då alla barn med ”problem” skulle institutionaliseras. Istället blev det vanlig skola, lektioner i läppläsning och olika hörapparater som jag aldrig någonsin blivit vän med. För det är ju så, vilket förhoppningsvis experter och professorer vet, att många hörselskadade också är ljudkänsliga. Något som kan verka som en absurditet i sammanhanget.

Att umgås med hörselskadade innebär att du måste se dem i ögonen när du talar. För mig är det en självklarhet. Inte för att jag är halvdöv, utan för att det visar på respekt att du lyssnar och bryr dig om samtalet.

Det handlar också om att människor inte ska vara rädda för att tala om att de har en hörselskada. Något som kanske många upplever som svårt på grund av alla fördomar.

När det gäller äldre och geriatriska hörselskador talar ni inte om var ni hittat uppgifterna som kopplar demens till nedsatt hörsel, vilket är märkligt. Ni talar inte heller om kopplingen till multisjukdom. Här borde åtgärder vid begynnande hörselnedsättning enkelt kunna sättas in av primärvården som oftast redan har kontakt med berörda personer.

Avslutningvis vill jag ge ett råd till alla er som jobbar med att hjälpa alla oss med hörselnedsättningar. Se till våra individuella möjligheter. Men utgå inte från att vi alla måste bli hörande, på det sätt ni själva haft möjlighet att göra i hela livet!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.