Debatt
LSS
4 januari 2016 kl 10:48

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Högst befogad oro för sämre assistans

Som alltid när assistansersättningen debatteras redovisas onyanserade siffror om kostnaderna. Menar regeringen att det finns personer med assistans som inte borde ha det? Och vilka är i så fall dessa? undrar FUB:s ordförande i en replik till Åsa Regnér.

Det här är en opinionstext

Thomas Jansson
ordförande Riksförbundet FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning)

Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér skriver med anledning av den kommande utredningen om Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, en debattartikel i Dagens Samhälle 22 december.

Ministern väljer att diskutera en av lagens insatser, personlig assistans. I artikeln uttrycks att ”det är viktigt att resurserna går till de individer och de behov som lagstiftningen avser”. Menar regeringen att det finns personer med assistans som inte borde ha det? Vilka är i så fall dessa personer? 

Som FUB skrivit i ett tidigare inlägg i Dagens Samhälle så är personkrets 1 (personer med utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd) den kategori som ökat mest inom assistansersättning sedan 2002. Är det dessa personer som Åsa Regnér menar är individer med  behov som inte avses i lagen?

Som alltid när assistansersättningen debatteras redovisas onyanserade siffror om kostnaderna. Beroende på vilket budskap man vill få fram kan samma siffror redovisas på ett annat sätt. Exempelvis kan ökningen beskrivas med löneindex i stället för konsumentprisindex (KPI), vilket kan anses mer rättvisande i en bransch där den absolut största kostnaden är löner.

Det man då ser är att ökningstakten minskar. Inspektionen för socialförsäkringen anger att statens kostnader för assistansersättningen ökade med drygt 60 procent mellan 2004-2010 om man mäter i 2014 års prisnivå enligt KPI. 

Mätt med löneindex, enligt Svenskt Näringsliv, är ökningen under samma period i stället cirka 45 procent, alltså drygt 7 procent per år. Efter 2010 motsvarar ökningen i stort sett löneökningarna. Kostnadskontrollen är således god.

Ministern skriver vidare att hon får till sig berättelser om att lagen inte fungerar som det var tänkt. Det är glädjande om ministern tar dessa berättelser på allvar och avser att förtydliga lagen så att den gäller utifrån dess ursprungliga intentioner.

Högsta förvaltningsdomstolen har kommit med en del märkliga domar som kraftigt försämrat möjligheterna att få eller behålla sin assistans för personer med stora funktionsnedsättningar. 

Den senaste handlar om att det inte längre anses vara ett grundläggande behov att behöva hjälp att andas (HFD mål nr 3527-14). En sådan tolkning av lagen går inte i linje med det allmänna rättsmedvetandet och FUB ser fram emot ett förtydligande av lagstiftningen.

Att en förestående utredning av LSS och assistansersättningen skapar oro är självklart. LSS och statlig assistansersättning infördes i januari 1994 och har, trots att lagen är ”ung”, utretts flera gånger. Så snart som i april 1995 tillsattes en utredning av assistansersättningen med det uttalade syftet att förbättra kostnadskontrollen och bryta kostnadsutvecklingen, lagen ansågs alltså vara för dyr redan efter ett drygt år.

I den proposition som lades efter 1995 års utredning försökte man utesluta stora delar av lagens personkrets 1 (personer med utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd) genom att begränsa assistansersättningen till att enbart gälla personer med fysiska funktionsnedsättningar.

Förslaget gick dock inte igenom i riksdagen då man ansåg att ingen av lagens tre personkretsar skulle uteslutas från möjligheten till assistans. Nu, 20 år senare, är en ny utredning på gång utifrån identiska argument. Med kunskap om historien är alltså oron högst befogad.

För de människor som har behov av personlig assistans är denna helt avgörande för att livet ska fungera. Låt oss hoppas att den kommande utredningen gör vettiga kostnadsberäkningar och att de mänskliga värdena av en bra lagstiftning blir vägledande.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 4 januari 2016 kl 10:48

Skribent

Thomas Jansson
ordförande Riksförbundet FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning)