Debatt
Personalbrist
12 juni 2014 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

Högre löner enda sättet rädda välfärden

Välfärden riskerar att stå inför sin största kris på decennier, då det är alldeles för få som vill arbeta där. För att det ska fungera i framtiden krävs att en stor del av de kommande ungdomskullarna väljer att arbeta i offentlig sektor - men det är alldeles för få beredda att göra.

Det här är en opinionstext

Karin Engdahl
regionråd (S) Västra Götalandsregionen, ledamot i SKL:s förhandlingsdelegation

Det är dags att lägga förslag om dyra reformer på hyllan och i stället lägga pengarna på personalen. Vi kan inte fortsätta tro att det går att locka folk att arbeta i välfärden på sikt när byggnadsarbetare i Västra Götaland utan högskoleutbildning har en genomsnittslön på 27 500 kronor och en högskoleutbildad förskollärare har 24 400 kronor.

Det mest rimliga nu för att bibehålla den välfärd vi har är att prioritera arbetsmiljö, lön och kompetensutveckling för dem som arbetar i välfärden.

Som politiker har det historiskt sett funnits möjligheter att genom politiskt beslutade reformer utvidga välfärden för landets invånare. Det har rört sig om allt från att göra välfärdstjänster billigare, som maxtaxa inom förskolan, till att utöka välfärdens verksamheter.

Vi måste fråga oss vilka framtida reformer som ska genomföras. Som politiker på högerkanten kan man fortsätta att sänka skatter så fort reformutrymme finns. Som politiker på vänsterkanten kan vi fortsätta att utöka välfärdsåtagandet. Det finns alltid någon avgift som går att sänkas, någon åldersgräns som går att justeras eller någon grupp som har ett icke tillgodosett behov.

Inför höstterminen 2013 var det 19 förstahandssökande till kemilärarutbildningen, 48 till biologilärarutbildningen, 20 till tekniklärarutbildningen och 45 till fysiklärarutbildningen. En naturvetare eller teknolog kan bokstavligen tjäna tiotusentals kronor mer per månad i industrin jämfört med i den svenska skolan. Vem ska utbilda personer till teknik- och naturvetenskapliga yrken om folk som brinner för dessa ämnen väljer bort läraryrket?

Det pågår sjuksköterske- och barnmorskeuppror som måste tas på allvar. Om sjukvården ska leverera goda resultat kan vi inte fortsätta utbilda så många sjuksköterskor i Sverige som sedan jobbar i Norge där de får bättre betalt. Vi ser också nyblivna barnmorskor som inte tar jobb om inte lönen är 30 000 kronor, ett inte helt orimligt krav efter fyra och ett halvt års akademiska studier. Det måste vi som arbetsgivare förhålla oss till.

Jag tycker det är en sund inställning att inte söka sig till gymnasiets omvårdnadsprogram, för ärligt talat, vem vill uppmana sin son eller dotter att utbilda sig till visstidsanställning, deltider, delade turer, jobba julafton och låg lön? 

När reformutrymme finns bör vi inte återigen göra misstaget att hitta på något nytt för oss invånare. Vi ska säkra det vi redan har genom att låta dem som arbetar i välfärden få bättre arbetsförhållanden och bättre löneutveckling. Det kräver modiga politiker och en lönebildning sanktionerad av Medlingsinstitutet som tillåter högre löneökningstakt för välfärdsarbetarna än för andra.

Att ständigt strikt hålla sig till ”märket” som sätts genom industriavtalet behöver ifrågasättas. Det borde vara tillåtet för kommuner, landsting och regioner att fritt få välja mellan nya reformer och högre löner när utrymme finns. Bara på detta sätt kan vi med trygghet veta att det även i framtiden finns kompetenta personer som vill arbeta i skolan, vården och omsorgen. 

Låt inte politiken bli en sport där den som hittar på mest och flest reformer vinner valet. Nu är det dags att ta tag i det rekryteringsproblem som den offentliga sektorn står inför. Det är allvar nu. Det spelar ingen roll hur mycket pengar vi satsar i välfärden om vi inte har folk som vill jobba där.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 12 juni 2014 kl 05:30
Uppdaterad: 12 juni 2014 kl 20:17

Skribent

Karin Engdahl
regionråd (S) Västra Götalandsregionen, ledamot i SKL:s förhandlingsdelegation