REPLIK: Arbetssituationen för socialsekreterare och biståndshandläggare i Stockholm måste förbättras. Därför har den rödgrönrosa majoriteteten i staden tagit fram en handlingsplan för att vända den negativa utvecklingen för socialsekreterare som inte hinner träffa sina klienter tillräckligt och som ser sig om efter andra jobb.
Lotta Edholm (L) välkomnar handlingsplanen (Dagens Samhälle 16 februari), men lyfter samtidigt att vi inte kommer tillrätta med personalomsättningen om vi inte också tar itu med lönefrågan.
Vi håller med om att lönen är en mycket viktig fråga. Samtidigt kan inte en högre lön väga upp en dålig arbetssituation. Vissa kanske skulle stå ut lite längre, men snart landa i att lönen inte löste grundproblemet – en orimlig arbetsbelastning.
Genom att förbättra arbetssituationen utifrån handlingsplanen får vi en minskad personalomsättning som i sin tur minskar de höga kostnaderna för konsulter. På så sätt skapar vi utrymme för att både höja löner och anställa fler socialsekreterare.
Störst påverkan på lönefrågan har dock de resurser som verksamheterna tillförs i den årliga budgeten. Här måste vi från politikens sida se till att det finns tillräckligt med pengar för att verksamheterna ska ha reella möjligheter att höja lönerna.
Detta är dessvärre något som Alliansen, där Liberalerna ingår, misslyckades kapitalt med under sina åtta år vid makten i Stockholm.
Tittar man exempelvis på barn- och ungdomsvården så ökade budgeten med 155 miljoner kronor mellan åren 2007-2014. Det kan låta mycket, men i en kommun av Stockholms storlek är det så lite att det inte ens täcker de löneökningar som behöver göras till följd av inflationen.
Med en sådan politik blir det också svårt att höja lönerna. Alliansens resursfördelning på åtta år kan jämföras med de 155 miljoner kronor extra till barn- och ungdomsvården som vi har skjutit till på bara två år.
Många av dem som uppger att lön är en orsak till att de sagt upp sig anger att byte av tjänst är enda sättet att få upp sin lön. Samtidigt har personer som stannat kvar på samma tjänst på samma arbetsplats inte premierats. Problemet är alltså knutet till den individuella löneutvecklingen.
Att som liberalerna då föreslår, göra en generell höjning är förvisso lovvärt, men kommer inte åt problemet att det finns för lite utrymme för löneutveckling för dem som arbetar länge på samma arbetsplats.
Satsningen riskerar alltså att bli en tillfällig uppskattning som vid nästa lönerevision inte kan följas åt av en fortsatt god löneutveckling, och därmed innebär risk för fortsatt missnöje.
Vi måste verka för att stadens anställda kan ha en god löneutveckling utan att behöva byta tjänst vartannat år. Det gör vi inte genom en tillfällig satsning utan genom att ge stadsdelarna tillräckliga medel för att både höja kvaliteten i socialtjänsten och höja lönerna.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
