Debatt
Infrastrukturinvesteringar
2 november 2016 kl 07:46

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Höghastighetståg kräver fokus på produktivitet

Om Sverige ska ha råd med höghastighetståg krävs en ny utvärderingsmodell av infrastrukturprojekt som premierar innovativa lösningar och produktivitet. Det skulle ge större utdelning på de investeringar som görs samt långsiktigt främja utvecklingen i branschen, skriver Svante Hagman, affärsområdeschef NCC Infrastructure.

Det här är en opinionstext

Nyligen presenterade regeringen sin stora infrastrukturproposition, en satsning på underhåll och investeringar på över 620 miljarder kronor över 12 år. Tillsammans med det uttalade målet om nya höghastighetståg så är det den största satsningen på infrastruktur i modern tid. 

Volymer, kostnader och finansiering har debatterats flitigt, men ska Sverige ha råd med de projekt som nu är planerade behöver vi sätta ett större fokus på produktivitet. I propositionen skriver regeringen följande: ”Tack vare de effektiviseringar som produktivitetsarbetet bedöms ge, är ambitionen att fler åtgärder ska kunna genomföras inom den ekonomiska ramen och att man därmed får mer infrastruktur för pengarna.” 

Samtidigt föreslår moderaterna att ett transportpolitiskt råd inrättas i syfte att uppnå en effektivare användning av infrastrukturmedel och för att maximera samhällsnyttan. 

Ovanstående är en bra början, men det behövs konkreta åtgärder. Ska vi säkerställa en optimal livscykelkostnad, en fungerande framkomlighet och minimera byggtider behöver Sverige utveckla en bättre metodik för att värdera och upphandla infrastruktur. 

I vårt  remissvar på Trafikverkets rapport ”Inriktningsunderlag inför transportinfrastrukturplaneringen för perioden 2018-2029” föreslog vi att regeringen tillsammans med berörda myndigheter utvecklar en analys- eller utvärderingsmetodik för samtliga upphandlingar av infrastrukturprojekt över 500 miljoner kronor. Syftet är att värdera bland annat framkomlighet, utsläpp, byggtider och underhåll under livscykeln för att på sätt finna den optimala genomförande- och upphandlingsformen för respektive projekt. Det skulle ge samhället större utdelning på de investeringar som görs och det skulle långsiktigt främja produktivitet och innovation i branschen.

Med andra ord, det som behövs är en utvärderingsmodell – vilken är fullt möjlig inom nuvarande regler – som tar ett helhetsgrepp och premierar innovativa lösningar, kvalitet, produktivitet och långsiktig maximal samhällsnytta. Där parametrar som miljö, byggtider, underhåll och framkomlighet kvantifieras och prissätts och där olika upphandlings- och genomförandeformer kan utvärderas mot varandra. 

En dimension, inte minst på grund av växande städer, är att investeringarna ofta ska genomföras i en allt komplexare trafik- och stadsmiljö. De flesta av oss kan nog känna igen sig i frustrationen vid tågförseningar på grund av pågående underhåll, köer vid vägombyggnationer eller störningar i kollektivtrafiken när infrastrukturen byggs om eller byggs till. Dessa kostnader värderas indirekt i åtgärdsvalsstudier, men väger ofta ganska lätt när beslut slutligen fattas och infrastrukturen väl ska upphandlas. 

Samtidigt har branschen stor och växande erfarenhet av lösningar som minimerar störningar. Det kan handla om att hitta de lösningar som minskar utsläppen under byggfasen, eller som minimerar trafikstörningarna. Men det som framförallt är långsiktigt intressant är att optimera investeringar mot framtida underhållskostnader, att införa ett verkligt livscykelperspektiv. 

Det är inte en fråga om teorier eller skrivbordskonstruktioner, utan en del av infrastrukturbyggandets vardag. Det finns idag lösningar som minskar störningar och utsläpp, och det finns också tekniska val som leder till lägre underhållskostnader över projektets livslängd. Det finns dessutom ett hållbarhetskunnande – ekologiskt och socialt – som gör det möjligt att leverera projekt i absolut internationell framkant. 

Trafikverket genomför och har genomfört en rad viktiga och positiva förändringar för att öka produktiviteten, men ett fortsatt strategiskt och politiskt arbete krävs. I en tid då vi står inför de största investeringarna i infrastruktur i modern tid måste vi se hur innovation och produktivitet får ett större genomslag i infrastrukturutbyggnaden, samtidigt som negativ påverkan kan minimeras. Vår förhoppning är att dessa frågor ges ett större utrymme i riksdagens behandling av infrastrukturpropositionen och i svensk infrastrukturpolitik i stort. 

Med en utvärderingsmodell som har ett tydligare helhetsperspektiv och som ser till långsiktig maximal samhällsnytta kan vi få mer hållbar infrastruktur för pengarna - men det krävs att vi går från ord till handling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.