Höghastighetståg eller hela folkets järnväg?

Varför är det bara ett fåtal personer i det här landet som har fått säga sitt när det gäller satsningen på Höghastighetsbanan? För eller emot tycks vara lika tabubelagt som att diskutera fördelar och nackdelar. Aldrig i modern tid har en större satsning på infrastrukturen varit på agendan. Men någon diskussion om konsekvenserna har aldrig kommit till ytan.

Nej det är bara fördelar som skall lyftas fram och kostnadernas fördelning väljer man att mörka till beslut tagits. Samtidigt som kontaktledningar faller ned, rälsbrott uppstår och växlar går sönder drömmer politiker om en höghastighetsbana som inte löser problemen ens efter 20 år när banan eventuellt kan tas i bruk. Det behövs en rejäl satsning på det befintliga järnvägsnätet om dagens tågkaos skall lösas. 

Enligt de nyttoberäkningar som regioner och kommuner har slutfört så kommer utvecklingen med banans tillkomst att inbringa mängder med nya bostäder, företag och med det arbetstillfällen. Frågan blir bara om detta är hela sanningen. Är det inte bara så att det kommer att bli en urbanisering av landet? Projektet är från början till slut ett storstadsprojekt som till stora delar kommer att bekostas av kommuner och regioner som i bästa fall får se tåget susa förbi. Med så få stationer som det här är frågan om betyder det att restiden för de flesta trots den ökade hastigheten kommer att förlängas. Här skall man nå storstadsregionerna inom ett par timmar men då räknar man inte med anslutningstiderna. 

Varför finns det inga konsekvensbeskrivningar över vad som händer med nuvarande infrastruktur? Direkttågen till storstäderna antas försvinna från det nuvarande nätet. Resenärerna med dessa mål måste pendla långväga till Höghastighetsstationerna. Hur attraktiva blir sådana orter framöver? Frågetecknen är lika många som de uteblivna konsekvensutredningarna. 

Faktum är att läget för det svenska järnvägsnätet hade kunnat vara ett helt annat om statsmakterna i tid insett värdet av ett gediget underhåll. De flesta av de problem vi drabbats av på de svenska järnvägarna har med dåliga politiska beslut att göra. Samma misstag som engelsmännen gjorde för ett antal år sedan har vi lyckats kopiera.

Med ett bibehållet statligt ägande av både underhåll och trafik så skulle mycket av dagens kaos kunnat undvikas. Det har inte blivit bättre av att vi dessutom i ren snålhet har förlagt av- och påstigning vid huvudspåret så att snabbgående trafik inte kunnat passera långsamgående Pågatåg och Krösatåg. Man hade utan svårighet kunnat uppnå 250 kilometer i timmen på redan befintligt nät genom ganska enkla åtgärder. Dessutom kunde man genom ett tredje spår kunnat uppnå en ökad kapacitet både för person- som godstrafik. 

Med planerna på Höghastighetsjärnvägen känns det som om beslutsfattarna helt tappat intresset för det befintliga järnvägsnätet trots att vi de närmsta 20 åren måste helt förlita oss på dess kapacitet. Och därefter har vi ändå godstransporterna, som inte kommer att nyttja de nya stambanorna. I dag kan fiber ersätta mycket av affärsresorna men det är betydligt svårare att skicka godset via fiber. 

Om beslutsfattarna är vad de utger sig för så bör de också ta fram en samlad bedömning och konsekvenser för de delar av landet som berörs negativt av dessa planer inte minst ekonomiskt. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.