Debatt
Skatter
21 mars 2017 kl 15:14

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Höga marginalskatter ger lägre skatteintäkter”

Det var meningen att 10–15 procent av löntagarna skulle betala statlig inkomstskatt. 2018 kommer den andelen att ha vuxit till över 36 procent. Samtidigt finns ett tydligt samband mellan höga skatter och minskande skatteintäkter som finansministern inte vill kännas vid.

Det här är en opinionstext

I höstas meddelade finansminister Magdalena Andersson att regeringen inte behöver höja skatterna mer. Istället skulle regeringen ”lösa välfärdens finansiering genom att fler människor arbetar”. Nu gäller inte det längre. Istället vill regeringen att fler svenskar ska betala högre skatt på arbete.

Sverige har redan världens högsta skatter på arbete, med en högsta marginalskatt på 70 procent. Och våra internationellt sett extrema skatter tas dessutom ut vid högst normala inkomster. Redan vid en månadsinkomst på 38 000 kronor börjar man betala 50 procent i inkomstskatt på en löneökning. Vid 54 000 betalas 60 procent i skatt. Inklusive arbetsgivaravgiften, som är skatt på arbete, hamnar skatten på 70 procent. Det är en konfiskatorisk nivå som är ekonomiskt och principiellt förkastlig.

Hur många svenskar drabbas då av dessa höga skatter? När den statliga skatten infördes 1991 var avsikten att 10–15 procent av löntagarna skulle betala den. Med statistik från SCB går det att beräkna andelen heltidsarbetande inom olika yrken som får betala statlig inkomstskatt 2018. Statistiken ger inte stöd åt bilden att det bara är höginkomsttagare som betalar statlig inkomstskatt.

76 procent av civilingenjörerna betalar statlig skatt. 70 procent av tandläkarna. 51 procent av lokförarna. 38 procent av poliserna. 30 procent av sjuksköterskorna. 27 procent av gymnasielärarna. 40 procent av alla drifttekniker. Ser vi till chefer inom välfärden och industrin betalar 77 procent av förskolecheferna och 80 procent av cheferna inom socialt arbete statlig skatt. 78 procent av cheferna inom tillverkning, bygg, anläggning och gruvor. Skatten drabbar alltså vanliga inkomster i viktiga och breda yrkesgrupper.

2014 betalade drygt en miljon löntagare statlig skatt. 2018 kommer den siffran ha vuxit till 1,4 miljoner, en ökning med 360 000 personer på fyra år. Andelen har gått från under 30 procent 2014 till över 36 procent 2018.

Den så kallade ”Lafferkurvan” beskriver sambandet mellan skattesats och skatteinkomsten från samma skatt. Tänk på en kurva som i profil ser ut som en kulle. Vid låga skattesatser finns ett positivt samband mellan skattesats och skatteinkomster. Men vid någon punkt upphör det positiva sambandet, varpå en topp nås och sambandet blir negativt. Det innebär att skattesatser över den punkten ger lägre skatteinkomster. Att det existerar en sådan kurva är de flesta ekonomer och även regeringen uppenbarligen överens om. Varför har vi annars hög skatt på bensin, diesel, tobak och alkohol? Regeringen vet att skatter påverkar människors val.

Höga skatter på arbete minskar utbytet av att arbeta och minskar antalet arbetade timmar och påverkar produktiviteten. När det lönar sig mindre att utbilda sig och anstränga sig kommer vi också att få se mindre av utbildning och ansträngning. Det skadar den svenska konkurrenskraften, skattebasernas storlek och den svenska ekonomin. En principiellt riktig och klok skattepolitik stärker drivkrafterna för arbete och företagsamhet istället för att släcka dem.

Under åttiotalet beskattades svenska löntagare med upp till 87 procent. Är det vad regeringen och Vänsterpartiet siktar på? Frågan är inte obefogad då finansministern i riksdagens kammare har avfärdat sambandet mellan skatter och skatteintäkter som Arthur Laffer gav namn åt med att det bara är de ”allra mest högerextrema” som tror på sambandet. En sådan inställning till drivkrafter och rättvisa bådar illa för landets löntagare och företagare.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.