Debatt
Kriminalitet
11 mars 2020 kl 10:06

Hjälp socialtjänsten stävja ungas brottslighet

Att lägga tonvikten vid etniciteten på förövare är att gå fel. Den faktorn kan inte förändras. Istället måste vi fråga oss hur vi kan förebygga att barn och unga begår brott. Det skriver Johan Gynnhammar, ledamot i kommunfullmäktige och socialnämnden i Örebro kommun (S). 

Det här är en opinionstext

Johan Gynnhammar
ledamot i kommunfullmäktige och socialnämnden i Örebro kommun (S)

Att barn utsätter andra barn för brott har alltid varit ett samhällsproblem. Den senaste tiden har debatten tagit fart i takt med en ökning av rån där både offer och förövare är under 18 år. I fokus har inte frågan om varför så unga personer begår brott hamnat, utan istället fastnar diskussionen i förövarnas etnicitet. 

Att personer med utrikes bakgrund är överrepresenterade i brott är ingen nyhet. Det har varit känt och studerats länge. BRÅ har en gedigen sammanställning av tillgänglig nordisk forskning från 1970 och framåt. Det mesta tyder på att etniciteten i sig inte är en betydande riskfaktor, annat spelar större roll. Exempel på betydande riskfaktorer är genetik, skolmisslyckande, inkonsekventa eller för stränga uppfostringsmetoder, utsatthet för våld  och problematiska vänskapskretsar. 

För den som vill få färre brottsoffer är den viktiga frågan att ställa hur vi kan förebygga att barn och unga begår brott? Det handlar inte om att ”tycka synd” om förövaren utan att på ett effektivt sätt minska brottsligheten och få stopp på utvecklingen av ett kriminellt beteende så tidigt som möjligt. 

Etniciteten är en av de faktorer vi inte kan ändra på. Att lägga tonvikten där är att gå fel. Vad vi däremot kan påverka är segregationen i skolan och bostadsområden, polisnärvaro, förutsättningarna för föreningslivet, psykiatrins tillgänglighet och socialtjänstens arbete. Listan över vad som kan och bör göras är lång och jag tänkte hålla mig till ett par konkreta punkter på socialtjänstens område. 

1. Särskilt stöd för förebyggande arbete i de 10 största kommunerna

Socialtjänsterna ute i landet befinner sig i ett läge där ekonomin är stram samtidigt som antal ärenden ökar. Fokus hamnar på de enligt lagstyrda obligatoriska områdena. Det förebyggande arbetet hamnar i skymundan. För att kunna utveckla goda förebyggande metoder utan oro för att verksamheten stängs nästa budgetår borde staten rikta ett årligt stöd på 5-10 miljoner till de tio största kommunerna. Akademin kan kopplas in för att ge en vetenskaplig grund och utvärdering. 

2. Statlig finansiering av SiS-placeringar

När varken det förebyggande arbetet eller det frivilliga stödet fungerat är tvångsvård ibland det enda sättet att få bort en ung kille eller tjej från kriminalitet och destruktiva miljöer. Som nämnt står socialtjänsterna inför tuffa ekonomiska besparingar och det finns indikationer från flera håll att beslut om placering ibland uteblir av ekonomiska hänsyn. Att risken ens finns är allvarligt nog för att agera. Staten borde ta över det fulla finansieringsansvaret så att socialnämndernas bedömning alltid grundar sig strikt på det bästa för varje enskilt barn. 

De här förslagen är varken hela lösningen eller någon quick fix på problemen med ungdomsbrottslighet men de skulle ge kommunerna bättre förutsättningar att på ett strukturerat sätt arbeta för att på sikt minska brottsligheten. Varje riksdagsparti som menar allvar med att vara ”hård mot brotten” borde genomföra dem. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 11 mars 2020 kl 10:06
Uppdaterad: 11 mars 2020 kl 10:08

Skribent

Johan Gynnhammar
ledamot i kommunfullmäktige och socialnämnden i Örebro kommun (S)