Debatt
Balanskrav
14 december 2020 kl 05:05

Hellre god kommunal ekonomi än statliga regleringar

Nu utreds det igen på vilket sätt den kommunala ekonomistyrningen ska utformas och hur staten ska styra. Det är inte alls detta kommuner och regioner behöver. Ett tydliggörande av innebörden av balanskrav och god ekonomisk hushållning, vad det nu skulle kunna vara, hjälper inte ett dugg, skriver styrelseordföranden för Kommunforskning i Västsverige Björn Brorström.

Det här är en opinionstext

Björn Brorström
styrelseordförande och forskare Kommunforskning i Västsverige, professor emeritus

En statlig utredning har nu tillsatts med syftet att bedöma det nuvarande regelverket för ekonomisk förvaltning i kommunallagen (dir 2020:88). Utredningen ska hjälpa kommuner och regioner med ett sammanhållet regelverk för en effektiv ekonomistyrning så att dessa kan möta framtida utmaningar. I utredningen innefattas att utreda hur krav på god ekonomisk hushållning och regelverket för balanskravet ska vara utformat. 

I samband med 1990-talets finanskris infördes ogenomtänkt det så kallade balanskravet i kommunallagen, vilket kompletterade kravet på god ekonomisk hushållning. Detta skedde samtidigt som ekonomer och beslutsfattare i kommuner och landsting förde en alltmer initierad diskussion kring innebörden och den praktiska tillämpningen av god ekonomisk hushållning som finansiellt krav.

I fokus för praxisutvecklingen var hur självstyrande kommuner skulle planera och styra sin ekonomi för en långsiktigt gynnsam utveckling av ekonomi och verksamhet. Balanskravet och de redovisningsmässiga och politiska abrovinscherna med påfundet blandmodellen för redovisning av pensionsåtagandena försvårade och förhindrade en fortsatt positiv utveckling.

Nu skulle fokus vara på att klara ett resultat på noll eller bättre och i händelse av underskott skulle resultatet återställas. Blandmodellen, som innebar lägre pensionskostnader än en korrekt fullkostnadsredovisning, skulle säkra att inte för många kommuner och landsting hamnade under strecket. Dåvarande Svenska Kommunförbundet kompletterade balanskravet med ett riktvärde för god ekonomisk hushållning. Detta värde var ett  resultat på minst två procent av skatteintäkter och generella statsbidrag.   

Frågan som måste ställas är vad gott som kommit ut av regleringarna och rekommendationerna. Kommuner och regioner har under åren hanterat sin ekonomi med en blandning av intäktsförstärkningar, effektiviseringar och besparingar. Den faktiska långsiktiga betydelsen av balanskrav och tumregler kan snarast vara negativ eftersom de kan antas ha förhindrat en implementering av bärkraftiga och uthålliga finansiella strategier. Utredningen som nu tillsatts har som utgångspunkt att balanskravet har gjort nytta. Vad uttalandet baseras på framgår inte och tänk om det inte alls är så.  

År 2020 ser ut att bli ett kommunalekonomiskt rekordår med stora överskott som resultat av tillfälliga statliga bidrag och statliga åtgärder som motverkat minskning av skatteintäkter samt minskade kostnader jämfört med förväntat inom vissa verksamheter som följd av pandemin.

Osäkerheten om ekonomin 2021 och framåt är av förklarliga skäl stor. Men vi har en verksamhetskris i som måste hanteras. Uppenbart har inte äldreomsorgen klarat att hålla kvaliteten under året och till det kommer en oroande utveckling inom skolan samt ökad segregation och utanförskap. Vi har också kommuner som inte är i närheten av att klara att bedriva en kvalitativ verksamhet och samtidigt upprätthålla en god ekonomisk hushållning. 

I det läge vi befinner oss i nu så utreds det igen på vilket sätt ekonomistyrningen ska utformas och hur staten ska styra. Det är inte alls detta kommuner och regioner behöver. Ett tydliggörande av innebörden av balanskrav och god ekonomisk hushållning, vad det nu skulle kunna vara, hjälper inte ett dugg.

Vi behöver fakta på bordet om finansiell utveckling och ställning, resonera om uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan olika nivåer i samhällsorganisationen och fastställa vilka resurser som krävs för att de mest utsatta kommunerna ska få det stöd som är nödvändigt. En hårt utsatt kommun är inte hjälpt av skarpare ekonomiska krav!

Låt kommuner och regioner själva bestämma och besluta om finansiella mål och strategier, ta tag i de viktiga frågorna om långsiktig finansiering och inte minst om personalförsörjning. Genomför kommunsammanslagningar för att skapa enheter med större utvecklingskraft. I grund och botten handlar detta om demokrati- och effektivitetsutveckling på lokal nivå och om en långsiktigt gynnsam samhällsutveckling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 14 december 2020 kl 05:05
Uppdaterad: 16 december 2020 kl 10:15

Skribent

Björn Brorström
styrelseordförande och forskare Kommunforskning i Västsverige, professor emeritus