Debatt
Brott
2 februari 2019 kl 05:05

Hellre ett anonymt vittne än total tystnad

Anonyma vittnens utsagor har ett svagt bevisvärde, eftersom den misstänkte med sin försvarare får svårt att ifrågasätta vittnets berättelse. Men detta argument måste vägas mot alternativet – ett tyst vittne som är alltför rädd för att ställa upp och berätta, skriver Johan Pehrson rättspolitisk talesperson (L).

Det här är en opinionstext

Trovärdiga ögonvittnen som rakryggat och öppet berättar i domstol vad de faktiskt sett är ofta oslagbara som bevisning. Gärningsmannen döms då allt som oftast efter den sedvanliga och fria bevisvärderingen av domarna.

Men alternativet är i dag ofta ett tyst vittne. Det är nämligen allt färre medborgare som vågar vittna om vad de sett av rädsla för repressalier från grova kriminella. Dessa organiserade gäng, maffior eller syndikat har i delar av vårt samhälle rent praktiskt ersatt svensk lag med en egen ny rättsordning. 

Sverige bör därför tillåta anonyma vittnen i kampen mot grova brott. 

Ett system för anonyma vittnen finns bland annat i våra nordiska grannländer, Storbritannien och Nederländerna. Anonyma vittnen har använts i internationella domstolar och Europadomstolen har gett sitt godkännande. Den senare har en upparbetad praxis för när och hur dessa vittnen kan accepteras.

Den senaste svenska utredningen som på riktigt tar upp frågan om anonyma vittnen har dock tjugo år på nacken.

Det är värt att notera att vi redan i dag tillåter att en person hörs ”anonymt” i våra rättsprocesser. Det gäller de personer som iklätt sig en kvalificerad skyddsidentitet efter att denna möjlighet infördes för bland annat medarbetare inom polisen. Hens verkliga identitet behöver idag inte avslöjas vid domstolsförhandlingen.

Samtidigt ska man inte sticka under stol med att det finns svåra principiella avvägningar att göra. Det handlar om den totala partsinsynen för den misstänkte gentemot möjligheten för staten att över huvud taget klara upp fler allvarliga brott. Det senare är helt avgörande för att stoppa lidande för potentiella brottsoffer som kommer till skada där den grova brottsligheten drar fram som en ångvält. 

Anonyma vittnen skulle inte lösa alla problem. Och det skulle förmodligen endast bli aktuellt i ett fåtal fall varje år och med ett begränsat bevisvärde. Det skulle likväl vara en pusselbit som kan addera information till en inte sällan komplicerad samlad bevisning. Exakt hur det ska regleras vill Liberalerna utreda samtidigt med andra vässade verktyg och skärpta straff i kampen mot grova brott.

Anonyma vittnen står således inte i motsats till de välkomna signalerna om att regeringen är positivt inställd till kronvittnen och kraftigt skärpta straff på till exempel övergrepp i rättssak. Liberalerna vill till detta även lägga att vi måste stärka de svenska vittnesskyddsprogrammen. Det är ett behov som kommer som ett brev på posten av kronvittnen.  Den som berättar sanningen i domstol mot utbyte av en egen straffminskning knappast blir populära i de våldsamma subkulturer som frodas bland grova kriminella grupperingarna. 

Kronvittnen har den fördelen att de genom sina vittnesmål medverkar till att säkra de ofta avgörande bevis som krävs för att klara de höga svenska beviskraven för en fällande dom. Det kan exempelvis gälla att avslöja brottsbyten, brottsverktyg eller annan dokumenterad information för brottets genomförande. Dagens möjlighet för domstolen att beakta samarbete från den åtalande för en strafflindring används sällan och saknar tyvärr praktisk betydelse.

Frågan om att bekämpa grova brott är en avgörande fråga för vår demokrati, välfärd och framtid som rättsstat. Den grova brottsligheten håller på att äta sig in i samhällskroppen. Den tar allt mer resurser, förstör mängder av livschanser och dödar allt för ofta rent faktiskt människors framtid. 

Det behövs ett antal riksdagsbeslut under de närmsta åren för att vässa de brottsbekämpande myndigheternas verktyg, skärpa straffen och tillskapa relevant resurser för det brottsbekämpande arbetet. Att återupprätta rättstryggheten är en kärnuppgift för liberaler. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.