Förortens radikalisering Hela debatten

Hatet växer när samhället överger förorten

I den segregerade staden växer rasismen, antisemitismen, hatet mot kvinnor och HBTQ-personer. Så blir det när samhället drar sig tillbaka från socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Det finns bara ett sätt att arbeta bort detta.

REPLIK. Zeliha Daglis debattinlägg i Aftonbladet om hennes upplevelse av patriarkala strukturer som breder ut sig i Husby skapade stort gensvar och starka reaktioner. Vad var det med artikeln som väckte all debatt? Jo, den berör flera viktiga frågor samtidigt.

Kvinnoförtryck, klasskillnader och segregation. Men framförallt så berör den en fråga som många funderar på men få diskuterar på ett seriöst sätt: Är det så att kvinnoförtrycket är mer utbrett i Husby och liknande områden än i andra delar av staden och landet?

Till att börja med kan man konstatera att det finns lika många upplevelser av Husby som det finns människor. Vi som tycker att det ligger något i det Zeliha beskriver gör också vitt skilda analyser. Många politiker på högersidan skriver inlägg där de tar avstånd från patriarkala strukturer.

Bland annat skriver Andréa Ström (M) i Dagens Samhälle 9/6 att ”politiker måste tala om för förortens fundamentalister att människor i Sverige själva bestämmer över sina liv. Vi moderater tar ansvar för detta”.

Jaså? Är det så enkelt? För det var inte länge sedan Moderaterna hade både regeringsmakten och styrde Stockholms kommun - i åtta år.

Tyvärr är det många som vill ta enkla poäng i denna diskussion. Sanningen är den att även vi som har sett detta på nära håll och som fört diskussionen i många år också är rådvilla. Det finns inga enkla svar.

Som socialdemokrater och feminister ser vi dock ett problem i att samhället drar sig tillbaka, som vi menar att man gjort i våra socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Att de moderata politikerna helt lämnar detta utanför i sina inlägg är på många sätt märkligt.

Att familjecentralen i Husby stängde, att stadsdelsförvaltningen, posten, folktandvården försvann, att skolor har lagts ned och att vårdnadsbidraget infördes är politiska beslut tagna av den föregående majoriteten, inte kan man väl låtsas som att de inte har haft effekt?

Det är inte hela förklaringen, men vi kan konstatera att Husby inte blev en stadsdel där kvinnor blev tryggare, mer frigjorda och kom ut på arbetsmarknaden i större utsträckning under de här åren som passerade.

Att Stockholm har blivit en oerhört skiktad stad där de med minst resurser lever i tydligt avgränsade områden och att journalister, politiker och makthavare aldrig delar vardag med dem, det gör också att diskussionen aldrig tas i de forum där makthavarna finns. Det är ett problem som förtjänar att diskuteras mer.

Nu kommer vi in på de svåra frågorna. I dag läcker det ur demokratins bägge ändar. En del läcker till främlingsfientliga högerpopulistiska krafter och andra till fundamentalistiska/konservativa krafter. Det som har gjort Sverige historiskt starkt är ett brett samförstånd kring demokratin och att folk har slutit upp bakom tankar om människors lika värde. Som socialdemokrater kommer inte vi vika en tum för antidemokratiska krafter, vare sig nationellt eller i Husby.

Föreningar som inte ställer upp på alla människor lika värde ska inte få bidrag. Lärare och förskollärare ska stöttas i arbetet med att föra diskussioner och reagera på antidemokratiska beteenden och uttalanden. Människors lika värde och rättigheter ska vi alltid slå vakt om.

Men det många politiker gör just nu, allt från att anklaga Zeliha för islamofobi till att högljutt förklara att de minsann tänker berätta för dessa fruktansvärda kvinnoförtryckare att det är oacceptabla åsikter de bär på, gör det oerhört enkelt för sig. Inget av det kommer nämligen att hjälpa.

För i den segregerade staden växer rasismen, antisemitismen, hatet mot kvinnor och HBTQ-personer.

Det finns på sikt bara ett sätt att arbeta bort detta och det är att vi bor mer blandat, vilket bara kan bli verklighet i ett samhälle som inte har så stora klasskillnader. Att vi möter människor som inte delar alla våra åsikter och som inte har samma livsvillkor. Framförallt att vi möter varandra med nyfikenhet och respekt. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.