Stockholm måste trycka tillbaka våldet. Antalet dödsskjutningar i Stockholmsområdet har varit ovanligt många i år, enligt polisen. Samtidigt är utvecklingen den motsatta på andra håll i landet. Det är dags att inse att de enkla lösningarnas politik har passerat sitt bäst före datum. Forskare och kriminologer har sagt det länge, men nu börjar också verkligheten komma ikapp dem som torgför populismens svartvita lösningsmodell. Hårdare tag och fler ordningsvakter kommer uppenbarligen inte att stoppa skjutningarna.
Stockholm har aldrig haft så många ordningsvakter som nu. Ändå fortsätter skjutningarna och våldet. Ordningsvakterna fyller en viktig funktion, och staden ska ha dessa där det behövs, det var ett arbete vi initierade och som den nya majoriteten fortsätter med. Bra så. Men att tro att vakterna skulle vara den lösning som skulle få bort det grova våldet är naivt.
Så vad är lösningen? Vi menar att det är en stad som håller samman. Och vi måste börja i tidig ålder och arbeta långsiktigt. Vi kan inte ha ett skolsystem som sorterar och premierar utifrån föräldrars inkomst och utbildningsnivå. Satsningar behöver göras för att säkerställa skolans kompensatoriska uppgift. Att ge alla barn lika möjligheter. En meningsfull fritid ger en trygg uppväxt.
Det som görs nu i Stockholm går i helt i motsatt riktning. Nyligen togs över 66 miljoner kronor bort från stadens fritidsaktiviteter för barn och unga. För de som har pengar går det att kompensera genom att betala ur egen ficka för sina barn. Men vad skickar det för signal till de som har det sämre ekonomiskt? Vad kommer ungarna göra på sin fritid istället? Och vilka effekter får det om några år?
Tror man på riktigt att det här underlättar arbetet med att färre barn ska hamna i kriminalitet? En ordningsvakt på torget kan ge en känsla av trygghet, men samma ordningsvakt kommer inte skapa det framtidshopp som unga behöver ha för att inte dras in i kriminalitet.
Att lagföra och straffa de individer som idag förstör tryggheten för vanligt folk är en uppgift för polisen. Och den ska utföras med resolut handlingskraft. Men när det är genomfört, hur säkerställer vi att vi inte står inför en liknande situation om fem-tio år igen? Debatten har blivit så pass förenklad att man måste börja med att säga självklarheter, som att de som begår brott ska straffas, för att inte bli anklagad för att vara ”mjuk” mot brottslighet. Den typen av förenklad retorik är direkt skadlig om man vill hitta lösningar som fungerar.
Majoriteten i Stockholm gjorde trygghet till sin stora fråga i valet. När vi styrde Stockholm drev vi igenom en trygghetsfond på hela 200 miljoner. Från den kunde pengar sökas för att arbeta med att förbättra tryggheten i vår stadsmiljö. Vi hann med flertalet projekt. En del av detta har den nya majoriteten fortsatt med, men dessvärre har man kraftigt dragit ner på ambitionerna. Det är till och med så illa ställt att 70 miljoner kronor som öronmärkts för olika projekt har tillåtits brinna inne. Istället har man tagit dessa pengar och lagt på stadens resultat för att fixa till de dåliga siffror som den skattesänkning man genomförde skapade. Man har hittills stoppat flera trygghetsskapande projekt. Alla utspel i valrörelsen var alltså vatten värda när de skulle omsättas i praktiken.
Detta duger inte. Dra tillbaka skattesänkningen. Satsa pengarna på fritidsaktiviteter för unga. Stoppa nedskärningar på kultursatsningar för barn. Anställ fler lärare. Driv igenom de trygghetsprojekt vi initierade. Ge skolan de pengar som behövs. Skapa ett Stockholm för alla.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
