Sommarens värmebölja har slagit hårt mot Sveriges jordbrukare och skördar, vilket har fått både Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna att föreslå olika typer av jordbrukssubventioner. Denna reflexmässiga socialism är oroande. Mest oroande är Centerpartiets förslag som helt saknar tilltro till näringsidkares egen förmåga och inte bara föreslår akut hjälp utan även använder krisen för att åter föreslå permanenta jordbruksstöd. Det är naturligtvis förståeligt att politiker vill göra något när så många drabbats av värmeböljan men subventioner är inte svaret utan riskerar att öka problemen på sikt.
Självklart kan det vara förödande för en näringsidkare att drabbas av omständigheter utanför den egna kontrollen. Det gäller dock många branscher och innebär därmed inte att det är statens ansvar att lösa. Lantbruksföretagare vet att väder skiljer sig åt från år till år och har ett eget ansvar att bygga upp en buffert för att klara sin verksamhet även ett dåligt år. En skogs- eller djurägare kan dessutom investera i en privat försäkring mot just oförutsedda utgifter. Statliga subventioner riskerar att lära privata näringsidkare att staten kommer skydda dem om det går dåligt och därför på sikt skapa ett mer riskbenäget och mindre hållbart företagande.
Om vi börjar subventionera svenska bönder kommer andra länder sannolikt svara med egna tullar eller subventioner. Sverige och svenska konsumenter riskerar att delvis avskärmas från den europeiska och globala livsmedelsmarknaden. Detta skulle inte bara driva upp priset på mat för den enskilde konsumenten utan också vara förödande för Sveriges motståndskraft vid de år då skörden blir sämre. Ensamma blir vi beroende av vädret här i Sverige, tillsammans på en stor marknad klarar vi av ett år av dåliga skördar eftersom andra länder som har haft bättre väder i stället kan sälja sin mat till oss.
Jordbrukssubventioner riskerar dessutom att ytterligare förvärra klimatförändringen. Centerpartiet föreslår att offentliga kök ska köpa mer svensk mat och Kristdemokraterna föreslår att offentliga kök helt och hållet ska sluta köp mat från utlandet. Flera forskare, till exempel japanska nationalekonomen Hiroko Shimizu och svenska forskaren Stefan Åström, har visat att närproducerat inte nödvändigtvis är klimatsmartare än mat som fraktats längre. En varas klimatavtryck beror snarare på hur än var den producerats, därför kan närproducerat vara sämre för klimatet och på längre sikt skapa mer extremväder.
Sist men inte minst är subventioner, tullar och andra isolationistiska förslag inte bara dåligt för klimatet, skattebetalarna och konsumenterna här i Sverige. Den här typen av förslag försvårar också för lantbrukare i fattigare delar av världen att sälja sina produkter till oss. Det gör att de hålls kvar i fattigdom, förvägras utveckling och tvingas att fortsätta sin produktion med föråldrade metoder. Sammantaget är subventioner både ineffektivt och oetiskt mot resten av världen.
Vi i Liberala ungdomsförbundet beklagar att politiker, framförallt de som kallar sig liberala, så reflexmässigt förespråkar kortsiktiga subventioner. Marknaden har lyft lantbrukare och hela samhällen ur fattigdom och drivit fram klimatsmartare odlings- och transportmetoder under hundratals år. Marknadsliberaler får aldrig falla för frestelsen att föreslå panikartade statliga paket där man fjäskar för sina egna intressegrupper. Jordbrukssubventioner är en ineffektiv användning av skattepengar och är inte hållbart för framtiden.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
