Internet

Har du också känt dig förföljd av annonser på nätet?

Oavsett om det är för ett hotell eller en brödrost, du någon gång tittat på, är riktad reklam för många det tydligaste tecknet på hur mycket de spåras på internet. Det är också tillfällena då flest reflekterar över sin personliga integritet på nätet. 

Efter att Cambridge Analytica-skandalen briserade på nytt i mars framkom att minst 55 000 svenskar finns med databasen som av somliga påstås ha använts med stor effekt i det amerikanska presidentvalet. I reportage efter reportage ställdes frågan om Facebooks datainsamling har gått för långt. Samtidigt har 74 procent av svenska befolkningen konto på Facebook, 100 procent av svenskarna under 25 års ålder använder Youtube, och 95 procent av alla svenskar har tillgång till internet i hemmet (Svenskarna och internet, 2017).

Generellt uppger svenskar att de inte har koll på vilken information som samlas in om dem digitalt, men förstår att information om dem faktiskt används på något sätt. Man känner till att personuppgifter samlas in, men inte hur eller varför. Här i finns nog en delförklaring till att man i allt större utsträckning är orolig för hur personlig information som samlats in digitalt kan komma att användas. Det uppger 41 procent av befolkningen - en fördubbling på fyra år (Delade Meningar, 2018). Känner vi till att någon använder stora mängder information om oss, men inte förstår eller kan ta reda på varför och på vilka premisser det görs, är det självklart att vi också känner oss oroliga inför detta faktum.

Facebook är i mångt och mycket symbolen för det persondatadrivna internet. Vi vet att Facebook samlar information om hur du interagerar med deras tjänster. Vem du skriver till, vilka sidor och inlägg du gillar, vilka annonser du klickar på och så vidare. Vi vet att Facebook samlar denna information för att kunna placera dig i grupper, och att de sedan säljer möjligheten att rikta reklam till dessa grupper, eller kombinationer av grupper. Mediehus som Schibstedt och Bonnier använder också omfattande spårning av användarbeteenden för att sälja reklam.

I många avseenden är Facebook bäst i klassen när det kommer till att ge användare möjlighet att anpassa sin upplevelse, och sedan en tid tillbaka i att informera om vilken data som samlas in och varför. Sedan starten har man ändrat tjänstens utseende, funktionalitet och användarkontroll många gånger om, och verkar ha lyssnat på många av de klagomål som användare har haft. Trots det har bara tre procent av befolkningen förtroende för sociala medier (Delade Meningar, 2018). Enbart nyhetsmedierna ligger lika lågt även om de är mindre transparenta än sociala medierna. 

Problemet är att det inte räcker att vara bäst i klassen när man är en så stor del av mänsklighetens dagliga samtal. Att vi ens behöver fråga om vad Facebook, Bonnier eller Schibstedt vet om oss är ett bevis för att plattformarna har mycket kvar att göra. 

Känslan av personlig integritet handlar i väldigt stor utsträckning om vilken acceptans du har för hur information om dig delas i olika sammanhang. I det fysiska livet förstår vi ungefär hur mycket information vi delar med oss av i form av utseende, samtal och uppsyn. I de digitala sammanhangen saknar vi den intuitiva förståelsen för vem som kan se och vad vi ger för bild av oss själva. 

Den stora uppgift som nätjättar, småföretag och nyhetsmedier måste lösa är hur man kan göra sammanhang och villkor tydligt för användare och medborgare. Hur ser det digitala rum de befinner sig i ut? Varför jagas vi av den där brödrostannonsen, trots att vi redan köpt en helt annan?

Att misslyckas med att förklara det är också att lägga i vågskålen hela den datadrivna digitala utvecklingen.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.