Debatt
Arbetsmarknaden
3 oktober 2014 kl 14:23

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

Här är Löfvens sex verkliga utmaningar

Hyperurbanisering, dematerialisering, jobb som försvinner och nya villkor på arbetsmarknaden. Debatten handlar sällan om det som utmanar vårt samhälle på längre sikt, i stället handlar den om enkla och kortsiktiga frågor. Men det här är några av de trender som den nya regeringen med Stefan Löfven i spetsen är tvungen att bemöta.

Det här är en opinionstext

Stefan Löfven har nu presenterat sin regeringsförklaring. Den pekar ut riktningen för regeringens ambitioner. Den politiska debatten handlar mycket om enkla och kortsiktiga frågor.

Mer sällan tycks politikerna orka se de större utmaningarna på längre sikt för samhället. Det gör att Sverige riskerar att missa beslut som åter skulle placera oss i utvecklingens framkant. Och ännu värre – att Sverige riskerar att missa viktiga teknik- och samhällsförändringar som kommer avgöra morgondagens ekonomi och arbetsmarknad. Den nya regeringen behöver bredda perspektiven.

Vi som skriver detta arbetar dagligen – i USA och i Sverige – med att hjälpa företag, organisationer och offentliga aktörer ta beslut inför framtiden. Under närmare 50 år har Institute for the Future arbetat med framtidsplanering. Vi har tagit fram verktyg som pricksäkert förutspått viktiga skiften i teknik och ekonomi. IFTF förutsåg gruppdialog genom datorer redan 1971, klimatförändringar och dess konsekvenser i slutet på 70-talet och det uppkopplade hushållet år 1980. Reform Think arbetar tillsammans med Institute for the Future med framtidsplanering i Sverige.

Vi har kartlagt sex viktiga trender som kommer att vara viktiga i utvecklingen de närmaste fem-tio åren i studien Six curves of transformation: A decade of impossible scenarios. Trender som en ny regering behöver beakta.

Hyperurbanisering. Hur ska vi omorganisera våra städer för att öka möjligheten att samutnyttja våra tillgångar? Hur ska landsbygden kunna fortsätta ha god service? Det här kräver en helt ny typ av boende-, stads- och infrastrukturplanering på både nationell och lokal nivå. Den svenska valdebatten handlade om enskilda spårutbyggnader och trängselavgifter.

Nya typer av jobb. Nu försvinner både industri- och tjänstejobben 9–17. De ersätts av specialiserade tjänstejobb eller högteknologisk utveckling. I stället för att diskutera hur arbetsformerna i grunden förändras debatterar politikerna LAS och ungdomsskatter.

Dematerialisering. Produktlivscykler är inte längre fysiska utan ersätts med virtuella tjänster i ”molnet” och 3D-skrivare, något på sikt ställer helt nya krav på framtida företag. Istället för att ta ställning till hur svenska företag ska möta denna utmaning debatterar politikerna hur vi kan rädda befintliga jobb för stunden.

Social produktion. Arbetslivets organisation kommer att fortsätta förändras och organiseras i allt högre grad i nätverk och allt mindre i fasta arbetsplatser. Valrörelsens debatt om arbetsmarknaden har i istället handlat om pappamånader och sextimmarsdag.

Förhöjd informationsintensitet. Förändringar sker allt snabbare och kunskap är färskvara. Hur kan vi i framtiden vidga den mänskliga uppfattningsförmågan och därmed öka inlärningen? Hur skapar vi former för lärande genom hela livet? Istället för detta diskuterar riksdagspartierna skolornas huvudmän och när betyg ska börja ges.

Biomolekylarisering. Förmågan att skapa välmående ned på mikrobiologisk nivå kommer att förändra dagens medicinska förutsättningar, läkemedel och vård. Istället för att diskutera fundamenten för morgondagens vård, hälsa och livsstil pratar vi i Sverige om möjligheterna att bedriva privat verksamhet i vården.

Det finns en risk för att den politiska debatten invaggar medborgarna i en falsk trygghet. Under lång tid har politiker och beslutsfattare blundat för många av de viktigaste förändringarna och utmaningarna i samhället. Politikerna pratar oftare om att fixa buggar i de politiska systemen än att beskriva tydliga utmaningar. Valdebatten handlade inte om långsiktiga vägval utan om kortsiktiga publikfriande löften.

Problemet är att få ryter till om politikens kortsiktighet och snäva perspektiv. Tidigare tillsatte staten utredningar och kommittéer som på djupet kartlade nuläge och lade fram förslag till alternativa lösningar med helhetsperspektiv. I dag har politikerna abdikerat i idédebatten. Det är dags för mer samarbete över partigränser och mellan olika sektorer i samhället för att skapa en samhällsdebatt värd namnet. När alla aktörer bara slåss för sin egen ståndpunkt och sitt eget särintresse är det ytterst medborgarna som blir förlorare.

Idédebatten behöver utgå från framtidens utmaningar och medborgarnas perspektiv - inte från partitaktik.

Fotnot: Institute for the Future etablerades 1968 och är en av USA:s ledande tankesmedjor för framtidsstudier, i första hand på tio års sikt. Institutet är en ideell organisation som stöds av många internationella företag och organisationer. Verksamheten bedrivs i Palo Alto, Kalifornien.
Reform Think är en nybildad svensk fristående policysmedja för att utveckla nya tankar om framtidens Sverige med utgångspunkt från medborgarens behov. Reform Think samarbetar med Institute for the Future.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 3 oktober 2014 kl 14:23
Uppdaterad: 9 oktober 2014 kl 15:15

Skribenter

Peter Erikson
vd Reform Think, Stockholm
Sean Ness
utvecklingschef, Institute for the Future, Kalifornien