Processen kring det omskrivna förslaget om hälsoväxling är ett exempel på svenska modellen när den fungerar som bäst. Det finns inget bättre sätt att beskriva det arbete som inleddes i april i år och som landade i parternas avsiktsförklaringar för att minska sjukskrivningarna i mitten av augusti. Men egentligen började det, som så mycket annat, långt tidigare.
När jag tillträdde som minister hösten 2014 var en sak tydlig: Den moderatledda regeringen hade lämnat efter sig kraftigt stigande sjuktal och noll förslag. Det var inte bara ökningen som var oroväckande, att vi återigen var på väg mot att bli världsmästare i sjukskrivning, utan även vilka grupper som sjukskrevs.
Det var till stor del kvinnor i familjebildande ålder. Kvinnor inom välfärdsyrken som socionomer, undersköterskor och lärare. Kvinnor som genom långvarig sjukfrånvaro riskerade att permanent slås ut från arbetsmarknaden. Det var ett samhällsproblem, och ett jämställdhetsproblem. Det blev självklart en av mina mest prioriterade arbetsuppgifter.
Ett intensivt arbete ledde slutligen fram till att jag för ett år sedan presenterade regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Ett brett paket med 25 åtgärder som siktade in sig på hela sjukskrivningsförloppet: före, under och efter.
I dag kan jag stolt konstatera att samtliga 25 åtgärder nu är på plats, och att vi även har börjat se effekt. Ökningen av sjuktalen skrivs ner i varje ny prognos från Försäkringskassan. Även om mycket arbete återstår för att nå regeringens mål om ett sjukpenningtal om 9,0 till 2020 så är trendbrottet otroligt glädjande och visar tydligt att vi är på rätt väg.
Det är glädjande av flera olika anledningar: för samhällsekonomin, då det frigörs ytterligare reformutrymme; för arbetsgivarna, som slipper tappa viktig kompetens; men framför allt för den enskilde, som får det stöd som behövs för att åter komma till hälsa och arbete.
Men det är också otroligt viktigt för att vi ska kunna fortsätta att bygga välfärden stark, då det är just de yrkesgrupper där sjukskrivningarna är som högst där de framtida bemanningsutmaningarna är som störst. Vi behöver människor i arbete, inte i sjukskrivning. Det är en förutsättning för att utveckla den svenska modellen.
Ett av förslagen i åtgärdsprogrammet var att arbetsgivare skulle ges ökade ekonomiska drivkrafter för att minska sjuktalen. Förslaget blev en hälsoväxling, som innebar att de arbetsgivare som skötte sig och tog stort ansvar för sina anställda genom aktivt arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbete, inte längre skulle subventionera de arbetsgivare som inte tog samma ansvar.
Samtidigt som jag presenterade förslaget, öppnade jag också upp för en annan väg framåt. Om arbetsmarknadens parter själva kom överens om insatser som skulle få en likvärdig effekt som hälsoväxlingen, då var jag tydlig med att vi skulle dra tillbaka förslaget. Det har av vissa kallats för utpressning. Jag kallar det för en aktiv regering som har höga förväntningar och är fast besluten att nå resultat.
Bara några dagar efter att både hälsoväxlingen och erbjudandet till parterna presenterades var en processledare i Regeringskansliet på plats, vars uppgift var att stödja parterna i deras arbete och i kontakten med regeringen. Vi hade kontinuerliga träffar som till slut resulterade i att de tre sektorerna på arbetsmarknaden i mitten av augusti presenterade var sin avsiktsförklaring i syfte att skapa friska arbetsplatser.
De tre avsiktsförklaringar som jag fick presenterade för mig är en tydlig tonartshöjning där parterna visar att de delar problembilden och att de är fast beslutna att göra vad de kan för att få till en friskare, mer hållbar, arbetsmarknad. Det visar att arbetsmarknadens parter står redo att ta armkrok med regeringen, Försäkringskassan och hälso- och sjukvården för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Det här är den svenska modellen när den fungerar som bäst.
Mycket arbete återstår, avsiktsförklaringarna var inte slutet på en process utan snarare början på ett långt och gemensamt arbete.
Vi kommer att ha fortsatt dialog med parterna och fortsätta att lägga skarpa förslag som både förhindrar och förkortar sjukskrivningar. Det handlar i grund och botten om att ge fler män och kvinnor möjligheten att leva sina liv till fullo, att inte riskera att slås ut från arbetsmarknaden och mista sin egen försörjning.
Ambitionen måste vara friska arbetsplatser som skapar friska medarbetare, och ett snabbt stöd till den som behöver det. Något annat är inte värdigt Sverige.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
