Lärarbristen fortsätter att öka. SKL har beräknat att skolor och förskolor behöver rekrytera 187 000 nya lärare fram till 2031. Bara de närmaste fyra åren är bristen nästan 80 000 lärare. Det är alltså viktigare än någonsin att fortsätta uppvärdera lärares löner för att vi ska få fler att välja, stanna i och även återvända till läraryrket.
I den nya sammanställningen som Lärarnas Riksförbund gjort över löneutvecklingen bland förbundets medlemmar år 2018 ser vi att en del kommuner har börjat satsa mer på lärarlönerna, men långt ifrån alla.
Det är tydligt vilka kommuner som valt att inte öppna upp plånboken för sina lärare. Detta kommer att synas i den allt hårdare kampen om legitimerade lärare. I flera delar av landet finns det grannkommuner där lärarlönerna skiljer sig flera tusen kronor i medelinkomst.
Ett sådant exempel är Borlänge och Ludvika, som ligger på en halvtimmes tåg- eller bilresa från varandra. I Borlänge tjänar en lärare efter den senaste lönerevisionen i snitt drygt 3000 kronor mer i månaden. I Ludvika har man hittills inte lyckats locka lärare, inte ens sex av tio lärare i kommunens skolor är behöriga och legitimerade. Man kan undra hur Ludvika med så låga ambitioner för lärares löner tänker behålla sina legitimerade lärare och locka nya i framtiden.
Vad gäller det procentuella löneutfallet är det Staffanstorp som ligger på jumboplatsen. Staffanstorp är en av de få kommuner som hamnar långt under märket. Där ger man lärarna och vägledarna ynka 1,54 procent i lönepåslag. Ett riktigt uselt utfall.
Det högsta utfallet ser vi i Gnosjö som verkligen har valt att satsa på sina lärare. Där får förbundets medlemmar en löneökning på 5,1 procent i snitt. Det är sådana siffror som vi skulle behöva se i hela landet. Gör som Gnosjö och satsa på skolan!
Gnosjöexemplet visar att vissa kommuner förmår samla sig för att prioritera skolan. Men det kräver en målmedvetenhet och en uttalad vilja att satsa på lärarna. Kanske är det för Gnosjö en utveckling av den så kallade Gnosjöandan. Man har förstått att den omvittnade driftigheten inte är tillräcklig utan att utbildning och därmed tillgången till lärare är en strategisk framtidsfråga.
Ska lärare återigen få en livslön som gör lärarutbildningen till en investering som gör det mödan värt att utbilda sig så måste uppvärderingen av lärarlönerna fortsätta. Vi har inte råd att slå oss till ro med den lärarbrist som råder och svårigheterna att få lärare att stanna kvar i yrket.
Nyligen skrev jag till dem som fått det viktiga uppdraget som kommunstyrelsens ordförande i de olika kommunerna och efterlyste planer för hur alla elever ska kunna undervisas av behöriga och legitimerade lärare. Jag förväntar mig nu krafttag för att mota lärarkrisen och vill se tydliga resultat innan kommunpolitikerna åter prövas av väljarna i september 2022. Det är en ödesfråga för Sverige att skolan lyckas mota lärarbristen genom en bättre arbetsmiljö och löneutveckling för alla lärare. Endast så kan vi locka de bästa till läraryrket.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
