Gör inte diagnosen NPF till norm inom specialpedagogiken

Regeringens promemoria om ”Ökad kompetens om neuropsykiatriska svårigheter och sex och samlevnad i lärarutbildningarna” är på remiss. Vi vill uppmana remissinstanserna, och regeringen, att fundera noga på två frågor angående förändringarna kring neuropsykiatriska svårigheter:

• Ska förändringar i lärarutbildningarna verkligen utgå från en elevgrupp, en elevgrupps ”svårigheter” till och med? Vilken grupp ska läggas till nästa gång?
• Ges inte våra framtida lärare en föreställning om att behov av specialpedagogiska insatser uppstår i en diagnos, i stället för i skolsituationen?

Ett syfte med att examensordningen ändras är ”att säkerställa studenternas kompetens i fråga om neuropsykiatriska svårigheter”. Tidigare stod det att studenten ska: ”visa förmåga att identifiera och i samverkan med andra hantera specialpedagogiska behov”. Nu föreslås tillägget ”inbegripet specialpedagogiska behov hos elever med neuropsykiatriska svårigheter”.

Vi har i många år arbetat med tillgängliga lärmiljöer och stötta skolor att bättre förstå till exempel elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Det är förstås självklart att lärare under sin utbildning ska få verktyg att bemöta alla elever. Vi håller med om att elever med NPF ofta missgynnas i skolan.

Men tillägget som föreslås är fel väg för Sverige och för en skola där ett ökat antal elever klarar kunskapskraven i fler ämnen, fler blir behöriga till gymnasiet, fler som vill och förmår gå till skolan. Vi menar att:

1. Tillägget sätter fokus på NPF och kan tolkas som att andra elevgrupper är mindre viktiga. Genom att lägga till ”inbegripet specialpedagogiska behov hos elever med neuropsykiatriska svårigheter” i examensordningen, kan det tolkas som att NPF är den viktigaste förklaringen till varför specialpedagogik behövs. När man detaljstyr i lagstiftning, examensordningar med mera uppstår tolkningssvårigheter. Det går att hitta många grupper i skolan som kan förklara varför elever hamnar i svårigheter. Varför nämns endast en grupp?  

Man skriver att det förutom elever med NPF finns ”elever med liknande utvecklingsrelaterade svårigheter och som kan misstänkas ha en neuropsykiatrisk bakgrund”. Detta kan tolkas som att NPF görs till norm. Att det finns NPF-”svårigheter” (vad det nu är) och så finns det elever med annat som liknar NPF-”svårigheter”, elever som kan ”misstänkas ha...”. Är stress en NPF-liknande svårighet? Det är i första hand vårdens sak om ”svårigheterna” är symtom på stress eller NPF. Däremot, de kognitiva svårigheternas konsekvenser för elevens lärande angår den pedagogiska verksamheten, oavsett orsak. Det ingår inte i lärares uppdrag att identifiera, och med det kanske dokumentera, neuropsykiatriska svårigheter.

2. Tillägget kopplar specialpedagogiska behov till en elev i stället för skolsituationen. Det är en felaktig syn på specialpedagogik. Specialpedagogik handlar om att skapa tillgängliga lärmiljöer för alla elever. I dag utformas och riktas specialpedagogiska insatser alldeles för ofta till en individuell elev, när man i stället kunde ha förbättrat långsiktigt för många, om man tittat på situationen och lärmiljön. Vi tror att detta tillägg snarare spär på den felaktiga synen, än leder till en bra lärmiljö för dessa elever och alla andra.

En liten mening i den föreslagna examensordningen rymmer en ståndpunkt som kan få stora konsekvenser. Det avslöjar ett synsätt som riskerar att särbehandla elever med NPF och cementera synen på eleven som ett problem och svårighet, i stället för skolsituationen.   

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.