Demokrati

Göteborgskommissionen förolämpar oss göteborgare

Ledamöterna i Granskningskommissionen med Erik Amnå i spetsen som fick i uppdrag att genomlysa korruptionshärvan i Göteborg och Göteborgsandans avarter har fel, vilket senast visades på den nu pågående Kvalitetsmässan. Vi göteborgare kommer aldrig tävla med Malmö eller någon annan stad om att bli Nordens Chicago, skriver juristprofessorn och göteborgaren Dennis Töllborg.

På Kvalitetsmässan i Göteborg 2014 diskuterades, med utgångspunkt i den så kallade Granskningskommissionen (Tillitens gränser, nedladdningsbar från Göteborgs kommuns hemsida) korruption inom kommuner och särskilt Göteborgsandan. 

Det gavs på seminariet inte tid att ställa några mer genomtänkta frågeställningar, som kommissionens rapport givit upphov till, åtminstone hos oss som är göteborgare och sedan länge är bekanta med Göteborgsandans avarter. I egenskap av just göteborgare, därtill kollega med utredarna, undrar jag därför fortfarande över två saker och hur utredarna egentligen tänkt och tänker. Kanske finns det möjlighet för dem att i denna tidning, som modererade diskussionen, förklara sig.

För det första hörde jag kommissionens ordförande, Erik Amnå, i Studio Ett måndagen den 18 november hävda att ”göteborgarna är ganska trötta på avslöjanden som solkar ned deras stads rykte”. Själv tror jag att vi inte alls är trötta på att det avslöjas, jag tror att de är trötta på vad som skett, och möjligen dessutom rentav trötta på att det inte får skrivas om en rad andra saker många av oss göteborgare är bekanta med.

Vidare, för det andra, påstår Granskningskommissionen att ”Göteborg har förlorat mot Malmö i tävlingen om titeln ’Nordens Chicago’; kan staden ta sig upp i ’delectatio morosatävlingen’ genom mutor?” (s 134).

Vi göteborgare kallas alltså ”delectario morosa”, och så skriver kommissionen att detta är en samlingsbeteckning på människor som gläds åt självömkan. ”Besläktat med skadeglädje gäller det … inte glädje över någon annans olycka, utan över sin egen. Det skiljer sig också från självömkan, eftersom det just handlar om glädje: ’Titta hur förskräckligt vi har det! Kan du tävla med oss?’” (s 133f). Skandaler är nämligen inte redovisning av empiri, det är sociala konstruktioner, inget ”som upptäcks, utan något som uppvisas, rapporteras, iscensätts och hålls vid liv” (s 132).

Nu är jag själv visserligen göteborgare, och har således en hel del bias, men jag tror ändå att ni har fel, och tycker till och med att ni förolämpar oss kommunmedborgare i er ambition att behaga maktens män och kvinnor. Jag tror helt enkelt inte att vi göteborgare varken varit, är eller ens kommer att vara särskilt upptagna av tävlingar med varken Malmö eller någon annan stad om att bli nordens Chicago. Men att tro är, som bekant, att inte veta. Kan ni alltså hjälpa mig, och mina kompisar i Göteborg, att förstå?

PS! Den som är intresserad av ett lite mer genomarbetad diskussion kring korruption och integritetsbärare kan ladda ned GRI-rapporten Älska din navel. Den finns enbart som gratisversion, utan royalty till författaren. DS!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.