Debatt
Flyktingbarn
31 augusti 2015 kl 13:33

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Gör inte entreprenörer till slagträ i flyktingdebatten

Fristående aktörer som driver hem för ensamkommande anklagas ofta för att göra vinst på människors nöd. Men utan ett bra samarbete med fristående aktörer blir det svårt att ta emot barn och unga som flyr från krig. I dag tar tillståndsgivningen för dessa verksamheter alldeles får lång tid, skriver Arion Chryssafis (M), Solna.

Det här är en opinionstext

I den välfärdspolitiska debatten har den politiska udden ofta varit riktad mot fristående utförare inom social omsorg. Nu senast i Aktuellt där Gustav Fridolin skyllde ”oordningen” inom flyktingmottagandet på några företag - oseriösa aktörer - som gjort vinst på människors nöd.

Jag kan dock konstatera att flyktingmottagandet, när det drevs i statlig regi, inte i alla delar var av den högsta kvalitén. I grunden handlar det om hur regeringen axlar sitt ansvar.

För att mottagandet ska bli bra så handlar det ytterst om kommunernas kompetens och förmåga. Inte sedan andra världskriget har det funnits så många flyktingar som nu. Detta påverkar självklart också Sverige.

När det gäller ensamkommande flyktingbarn har Migrationsverket reviderat årets prognos från 8 000 till 12 000 och det kommer troligtvis bli fler. Den kraftiga ökningen av antalet ensamkommande barn och ungdomar som söker sig hit har medfört svårigheter för kommunerna att upprätthålla kvalitén i verksamheten.

Solna stad tar ett stort ansvar för ensamkommande barn och ungdomar genom att vara en av de största ankomstkommunerna. Under juli månad kom det 333 stycken ensamkommande barn.

Under andra veckan i augusti öppnade staden 59 stycken nya transitplatser i ett nära och bra samarbete med våra entreprenörer. Denna typ av verksamhet med stora variationer i volymer och korta tidsramar skulle kommunen själv inte kunna erbjuda.

Både Mölndal och Malmö har uttryckt att de har svårigheter att upprätthålla kvalitén i mottagandet. Ett bra mottagande är avgörande för ungdomarnas framtid på kort och lång sikt. Situationen är nu pressad och regeringen måste vidta åtgärder här och nu.

De ensamkommande flyktingbarnens omsorgsbehov varierar kraftigt. I detta sammanhang är det viktigt att de fristående utförarna inte ses som motspelare utan medspelare i det dagliga arbetet.

Tyvärr så försvåras kommunernas dagliga arbete genom byråkratiska hinder. I dag tar tillståndsgivningen av boenden för ensamkommande alldeles får lång tid. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som ger tillstånd klarar inte handläggningstiderna vilket leder till att verksamheter inte kan öppnas.

Det blir inte bättre av att IVO nu genomför tillsynsbesök i stället för att behandla nya ansökningar.

Regeringen borde ge IVO bättre möjlighet att själva avgöra vilka verksamheter de vill göra tillsynsbesök på så att deras resurser kan användas på bästa sätt. Vidare borde IVO ges dispens i tillståndsprövningen av aktörer som har erfarenhet att driva verksamhet för målgruppen och där kommunerna anser att kvalitén möter barnens och ungdomarnas behov.

Utan ett bra samarbete mellan fristående aktörer, kommuner och stat kommer det bli svårt att kunna ta emot de barn och ungdomar som söker sig bort från en krigshärjad tillvaro.

Kommunerna blir osäkra på om de klarar uppgiften vilket leder till minskad förmåga och vilja att ta emot ensamkommande barn och ungdomar. Konsekvensen är att staten då tvingar kommunerna att ta emot.

Svensk flyktingpolitik kan inte bygga på att kommuner tvingas ta emot. Med ett sådant system kommer medborgarnas förståelse och vilja att hjälpa minska radikalt.

Utöver grundläggande humanistiska utgångspunkter måste grundpelarna i flyktingpolitiken vara frivillighet och ansvarstagande med kvalitet och god ekonomisk hushållning.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.