Sociala medier

Goda samtalet en svensk tradition värd att bevara

Mobilskärmar och twitter-tummar är på väg att bli ett allvarligt hot mot vår kanske viktigaste svenska tradition: det demokratiska samtalet. Polarisering och vilseledande argument i debatten måste få ett slut.

När politiken medvetet missbrukar eller sätter ord och uttryck ur sin kontext så riskerar vi att hamna i ett läge där språket blir vilseledande och polariserande. I många diskussioner och flöden används i dag slentrianmässigt ord som extremhöger, brunhöger, kommunister, nazistmedlöpare, quislingar, fascister och rasister i beskrivningar av snart all partipolitik som inte är exakt inom ramen för debattörens egna tyckte.

Dessa ord är bland de kraftigaste valörer vi har att tillgå i vårt språk. De ska signalera om en fara så stor att den tidigare hotat hela vår grundläggande samhällsordning och om de grövsta övergreppen i vår moderna historia. Vi bör inte använda dem lättvindigt, eftersom vi då riskerar att förlora slagkraften i sammanhang när de verkligen behövs. Samtidigt ser vi en utveckling mot ett alltmer förnedrande och kränkande språkbruk.

Det är som att mobilskärmen lyckas skapa ett virtuellt avstånd mellan människor inom vilket all värdighet går förlorad. Resultatet blir en debatt som ofta medvetet polariserar och vilseleder samtidigt som diskussionen lätt landar i ett kränkande tonläge.

Man kan lätt tro att de som eldar på debatten är politiskt och historiskt oinsatta och besitter en olycklig kombination av kort stubin och slirig twitter-tumme. Tyvärr ser vi allt oftare att både vilseledande uttryck och kränkande språk kommer från etablerade samhällsröster såsom ledarskribenter, riksdagsledamöter, lokalpolitiker, ministrar och partiledare. 

Jonas Sandwall

Vi behöver hitta tillbaka till ett mer seriöst och balanserat samtal. Vi måste kunna lyfta flyktingars rättigheter och belysa tvivelaktiga metoder för åldersbestämning samtidigt som vi kräver strängare straff för IS-återvändare. Det går utmärkt att genuint stå upp för den utsatta människan genom att ha tilltro till henne och våga uppmuntra både ett starkare civilsamhälle och större individansvar, i stället för att blint förlita oss på bidragssystemet.  

Det går att stå upp för nybyggnation och vettiga strandskyddsregler och ändå aktivt brinna för miljön. Människors politiska åsikter kan inte längre enbart rymmas i eller förklaras med höger och vänster, GAL eller TAN. Det är långt mer komplext är så.

Det har debatterats en del kring traditioner den senaste tiden. Kanske kan vi drista oss att säga att vår viktigaste tradition ändå riskerar att gå förlorad? Och den handlar inte om lussetåg eller skolavslutningar; utan om det öppna och demokratiska samtalet. I det är det högt till tak, alla får komma till tals och vi genomför det med tolerans, respekt och ärlighet.

Jag säger inte att passion ska tas bort ur det politiska samtalet eller att man inte ska kunna vara skarp eller sylvass.

Inte alls. Det handlar helt enkelt om att sluta upp med att medvetet förnedra och vilseleda för att i stället växla till att förmedla och visa upp sin politik. Balansen i att kunna säga vad man tycker och samtidigt lyckas med att bemöta sin meningsmotståndare med någorlunda värdighet är kanske den tradition vi bör bejaka för att bättre kunna röra oss framåt tillsammans?

Om vi framöver ska kunna ta de riktigt tuffa diskussionerna om exempelvis integration, hedersförtryck, klimat, sexualvåld, människovärde, extremism, samvetsfrihet, antisemitism, gängkriminalitet och viktigast av allt - hur vi skapar en bättre framtid för våra barn - så måste vi först våga lyssna på varandra och samtala med ärlighet och respekt.

Vår demokrati förtjänar just det samtalet. Faktum är att den är beroende av det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.