Debatt
LOU
24 april 2019 kl 09:39

Goda affärer i det offentliga kräver utbildning

LOU är ett jättebra stöd för att uppnå de offentliga målen, inte något hinder. Däremot behövs utbildning i att göra goda affärer, replikerar upphandlingsjuristen Magnus Calais.

Det här är en opinionstext

REPLIK Låt inte LOU lamslå välfärdens utveckling skriver Bräcke diakoni, Ersta diakoni och Sveriges stadsmissioner i en debattartikel i Dagens Samhälle (11/4).

Upphandling handlar om att tillgodose det offentligas behov av varor, tjänster eller entreprenader för att uppnå de offentliga målen. Bakgrunden till LOU, lagen om offentlig upphandling, och de andra svenska upphandlingslagarna är EU:s upphandlingsdirektiv, som är ett utflöde från EU-fördraget och en sammanfattning av EU-domstolens praxis.

LOU är en procedurlagstiftning med ramar för hur det offentliga ska upphandla korrekt och nå ett bra kontrakt. Ett sätt att se på LOU är att den innehåller rutinbeskrivningar; ”om något visst händer, gör så här.”

LOU reglerar självklart inte vad som upphandlas. LOU bestämmer varken sort, kvalitet eller mängd. Leverantörer upphandlas aldrig, även om alla upphandlingsförfaranden innehåller krav på leverantörer och slutar med kontrakt med en motpart.

Detta betyder att LOU-reglerna inte påverkar välfärdens utveckling. Det är användningen av utrymmet som LOU ger som påverkar denna utveckling. Om användarna av LOU inte förstår vad LOU är, då blir upphandlingsresultatet – kontraktet – dåligt. När upphandling dessutom sker i strid mot LOU då kan man räkna med ännu sämre resultat, eftersom LOU är ett stöd för att få bra resultat. 

Ett steg på väg mot förståelse av LOU är därför att frigöra sig från varje tanke att det är LOU det är fel på. LOU är ett jättebra stöd för att uppnå de offentliga målen, inte något hinder som i sig riskerar att lamslå välfärdens utveckling. Det går att göra en jämförelse med trafikreglerna. Det är ovana och vårdslösa förare som kör i diket, och det är givetvis inte trafikreglernas fel.

Därför är det förarna - de upphandlande organisationerna, offentliga chefer, upphandlare och rådgivare - som uteslutande ansvarar för genomförande av välfärden. Så länge som dessa sitter vid ratten och saknar grundläggande insikter om affärer (outsourcing), så ser det naturligtvis dystert ut. Det som behövs är utbildning i att göra "goda affärer" (jfr den utmärkta utredningen i SOU 2013:12 "Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling"). De som förstår och kan tillämpa de grundläggande principerna i EU-fördraget behöver inte läsa rutinbeskrivningarna i LOU för att upphandla korrekt. 

De svenska offentliga organisationerna belastas dessvärre av flera inslag som bidrar till dåliga affärer som missar målen. Rekrytering av offentliga chefer görs utifrån administrativa meriter, och tidigare chefskap. Rekrytering av upphandlare, som skulle kunna vara organisationens kunskapsbärare, sker också på administrativa meriter och systemvana, på grund av tron att IT-system kan ersätta kunskaper om affärer och kontrakt. Förmåga i form av självständigt tänkande vid användning av lagar är definitivt inte en merit i svensk offentlig förvaltning.  

Förhållandena i Sverige är inte unika. EU-kommissionen har därför tagit fram en verktygslåda för att höja kompetensen och nå professionalism vid upphandling; ”Recommendation on the professionalisation of public procurement - Building an architecture for the professionalisation of public procurement C(2017) 6654 final.” 

Avslutningsvis. Genomförandet av välfärden måste också kunna ske i egen regi, som det var före ekonomiseringen av det offentliga. Detta alternativ till outsourcing tycks ha glömts bort i debatten om det offentligas grundläggande roller i samhällskontraktet.

Det finns ingen entydig forskning som pekar på att upphandlade välfärdstjänster skulle vara bättre än välfärdstjänster i egen regi. Erfarenheterna pekar snarare på att egen regi ger bättre och billigare tjänster, när de sköts på samma sätt som kraven borde vara i upphandling. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.