Debatt
Spelberoende
20 maj 2015 kl 14:41

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

God spelpolitik har varken kelgrisar eller styvbarn

Det finns inga fakta som talar för att spelmissbruket kan hållas på en lägre nivå med dagens monopol för spelbolagen, än med ett licenssystem som ger utländska spelbolag tillstånd att verka i Sverige. När IOGT-NTO kritiserar licenserna värnar de snarare sina egna intressen, än spelmissbrukarnas.

Det här är en opinionstext

Gustaf Hoffstedt
generalsekreterare Branschföreningen för onlinespel

REPLIK. IOGT-NTO:s generalsekreterare Peter Moilanen argumenterar i artikeln ”Låt inte spelbolag slå undan benen på föreningslivet” i Dagens Samhälle den 15 maj för en tillbakagång i spelpolitiken. I stället för att ge sitt stöd till det av regeringen aviserade licenssystemet förordar Moilanen en monopol- eller åtminstone oligopolliknande ordning där flertalet spelbolag nekas näringstillstånd. Oavsett dessa bolags förmåga att uppfylla statens krav på ansvarsfulla spelprodukter.

Moilanen förordar dock ogenerat att hans eget spelbolag ska vara ett av de lyckliga få som får erbjuda spel. Skråväsendet avskaffades 1846, men knappast kraven från särintressen att utestänga konkurrenter som erbjuder kunderna uppskattade produkter.

Ett motiv för att upprätthålla ett monopol vore det folkhälsopolitiska. Det förutsätter emellertid att fakta talar för att spelandets baksida – spelmissbruket – kan hållas på en lägre nivå med monopol än med ett licenssystem.

Det finns numera gott om länder med flera års erfarenhet av att ha gått från monopol till spellicenser. Rimligen borde åtminstone några av dessa länder uppvisa en ökad prevalens av spelmissbrukare jämfört med monopolländer, men fakta av det slaget lyser åtminstone än så länge med sin frånvaro. Dessutom har de onlinebaserade spelbolagen en helt unik översikt över sina kunders spelbeteende, till skillnad från de inte sällan kontantfinansierade landbaserade spelen – en översikt som kan användas för att söka upp och erbjuda stöd till människor med spelproblem.

Därtill satsar licensländer normalt mer på såväl det förebyggande som det kliniska missbruksarbetet; exempelvis satsar det till befolkningen hälften så stora licenslandet Danmark dubbelt så mycket som Sverige på forskning kring spelmissbruk. Moilanen balanserar på cynismens brant när han skönmålar dagens svenska system som inte ens ger spelmissbrukare den rätt till vård enligt socialtjänstlagen som alkoholister haft sedan decennier. Därmed måste den smärtsamma frågan ställas: är de senares rättigheter viktigare än de förras för IOGT-NTO?

Det är hög tid att IOGT-NTO reflekterar över sin hållning i spelfrågan. Jag hoppas att de framöver välkomnar ett reglemente som behandlar alla lika, låt vara att det för med sig att IOGT-NTO:s spelbolag kommer att utsättas för en tuff myndighetsgranskning för fortsatt speltillstånd, i likhet med alla andra. Ty den goda spelpolitiken känner inte till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 20 maj 2015 kl 14:41

Skribent

Gustaf Hoffstedt
generalsekreterare Branschföreningen för onlinespel