Glöm inte läkareden: bota, lindra och trösta, Mats Reimer

Mats Reimer angriper åter ”elallergiker” utan fakta.  Korrekt benämning är elöverkänslighet. Att peka ut en grupp med en miljörelaterad funktionsnedsättning erkänd 1995, som patientaktivister är inte respektfullt. Men Reimer raljerar om en diagnos på modet, pseudodiagnoser, mastflyktingar. Politiker som arbetat för elöverkänsliga pekas ut. 

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 8 handlar om att bekämpa negativa attityder och fördomar. Något som kommuner och regioner behöver lyfta fram.

Beslut, forskningsrapporter och internationella behandlingsprogram ger en annan bild av elöverkänslighet och påverkan av elektromagnetiska fält (EMF): 

• Resolution 1815, Europarådet 2011; Om elektromagnetiska fälts potentiellt skadliga biologiska påverkan på allt levande, försiktighetsprincipen bör gälla, försiktighetsåtgärder rörande barn/unga/människor i fertil ålder, rekommendation om låga gränsvärden som tar hänsyn till biologisk påverkan.
• WHO:s enhet IARC har 2011 placerat trådlös icke-joniserande strålning i grupp 2B möjligen cancerogen (med bland annat  bly, DDT, formaldehyd, svetsrök samt bensin- och dieselavgaser).

Allt levande har samma frekvens i sina celler, Schumannfrekvensen 7,8 Hz. Strålningen från trådlös teknik pulserar och påverkar cellernas grundfrekvens negativt. Det ger ohälsoeffekter vid mycket låga strålningsnivåer. Forskare påvisar biologisk påverkan av EMF. Cellernas kalciumkanaler öppnas, ger upphov till fria radikaler, oxidativ stress som leder till inflammationer. Läckage uppstår i blod-hjärnbarriären så att hjärnan kan påverkas av skadliga ämnen. Blodceller klumpas ihop efter få minuters exponering från trådlös teknik.

Internationella behandlingsprogram tillämpas utanför Sverige. Specifika biomarkörers avvikelser i kroppen kartläggs och balanseras. Avvikelser i hjärnan kan ses vid röntgen med MR-kamera. Kliniker utbildar specialister för detta.

Reimer anger att de som upplever sig vara elallergiska är en grånande och krympande skara och att unga i stället får ångest av att inte vara uppkopplade. Gruppen barn och unga ökar tyvärr i förbundet på grund av den ökade användningen av trådlös teknik. Varningarna om skadligheten når inte fram. Hela familjer drabbas i sin boendemiljö. Initiala symtom är ofta koncentrationsproblem, huvudvärk, trötthet, sömnstörning, stickningar i kroppen. Nu vanligt hos barn och unga.

Socialstyrelsens enkät 2007 visade 3,2 procent elöverkänsliga och 0,4 procent med svåra besvär, omräknat till cirka 330 000 respektive 41 000 personer. Tyskland har cirka tio procent elöverkänsliga. Det skulle motsvara drygt en miljon elöverkänsliga i Sverige.

Många skadade avlider efter ett plågsamt och socialt isolerat liv i ständig karantän. Ofta helt utan tillgång till sjukvård/behandling. Ibland utan palliativ vård. De dör i svåra plågor i dagens Sverige i torp och husvagnar. Vård på klinik med EMF är ofta värre. Varje år avslutar några sina liv. Stödtelefonen får dagligen desperata rop på hjälp om strålningsfria bostäder, kraftig hälsopåverkan och smärtor, brist på sjukvård och behandling, bristande respekt från myndigheter och omgivning med mera. Reimers inlägg förbättrar inte samhällsklimatet.

Elöverkänslighet är en realitet för många i Sverige –  oavsett Reimers egna tankar. Samhället behöver ta itu med desinformationen som sprids samt ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv arbeta aktivt för att även ge elöverkänsliga i Sverige behandling och möjlighet att bidra till utvecklingen av samhället.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.