Segregation

”Ge medelklassen chans att återvända till förorten”

Extremism och brottslighet växer i våra socialt utsatta områden. Men utvecklingen går att vända – förorten är inte förlorad. Förutom fler poliser krävs ett bättre samarbete mellan polis och kommun. Och så måste den medelklass som flyttat härifrån ges möjlighet att återvända. 

Socialt utsatta områden göder extremism, konstaterar poliskommissarien PO Hellqvist i Göteborg i SVT Agenda 17 september. Det är naturligtvis fullständigt korrekt. Det är ingen slump att de som åkt till Syrien för att ansluta sig till IS eller andra terrorgrupper kommer från landets mest segregerade, socialt utsatta och kriminellt belastade områden. Det är heller ingen slump att det är i dessa områden – exempelvis Tensta, Rinkeby, Biskopsgården eller Vivalla i Örebro – som den våldsbejakande extremismen vuxit sig stark.

Sveriges hårdast utsatta områden har blivit fler bara de två senaste åren. Här har polisen svårigheter att fullgöra sitt uppdrag, här är de kriminella grupperingarna starka, här sker mord och våldsdåd på öppen gata. Den öppna narkotikahandeln florerar. Bara Järvafältet ensamt står för tio procent av de mord som begås i Sverige. Människor vågar inte vittna av rädsla för repressalier från de kriminella gängen och polisens resurser räcker inte till för att skydda medborgarna.

I den här miljön finns det en trygg grogrund inte bara för kriminella grupperingar, men även för extrema politiska och religiösa miljöer. Där staten uppfattas som svag växer andra grupperingar sig starka. Parallella samhällen växer fram med egna normer och egen rättsskipning.

Generellt är lokalsamhället dåligt rustat för att möta utvecklingen. Kompetensen inom socialtjänsten för att tidigt upptäcka och möta tecken på radikalisering är låg samtidigt som informationsflödet mellan polis och kommun inte fungerar tillfredsställande. Förmågan att agera blir skadelidande och resultatet riskerar att bli att de extrema grupperna och individerna kan agera förhållandevis ostörda.

När det gäller de som återvänder från IS har Säkerhetspolisen relativt god kännedom om dessa och hur de agerar när de återkommer till sina lokala samhällen. Mer bekymmersamt är de hundratals radikaliserade individer som lever och bor i socialt utsatta områden, men som aldrig åkt iväg för att ansluta sig till terrorgrupper. Dessa har inte samma polisiära radar på sig och är svåra att upptäcka för ett majoritetssamhälle som inte i stor nog omfattning är närvarande där de agerar.

Långsiktigt måste rättsstaten återta kontrollen över landets mest brottsutsatta områden. Det kan enbart göras genom en ökad polisiär närvaro, nolltolerans mot brott, bättre vittnesskydd och strängare straff för exempelvis vapenbrott. I Stockholm ensamt behövs 3 000 nya poliser de närmaste åren, varav en stor del av dessa måste hamna i områden som Tensta, Rinkeby, Skärholmen och liknande områden.

Men polisen kan inte vara ensamt närvarande. Majoritetssamhället, med dess institutioner och myndigheter, måste tillbaka till förorten. Socialtjänsten måste vässas för att möta sitt uppdrag. Skolorna måste förbättras och arbetstillfällen skapas.

Genom att göra det möjliggör vi dessutom för den medelklass som i stor utsträckning flyttat från dessa områden att vända tillbaka. För det vi har sett de senaste tio-tjugo åren är att de som lyckas göra en social klassresa inte stannar kvar i förorten – de vänder den ryggen och flyttar därifrån.

Förorten är inte förlorad. Det går att vända utvecklingen. Men det krävs insatser här och nu. Framför allt måste vi se situationen så som den är och agera utifrån det. När vi ser tecken på att kvinnors frihet begränsas av religiösa extremister i Tensta eller Rinkeby måste vi agera. När HBTQ-personer med utländsk bakgrund inte kan leva sina liv fritt i förorten utan rädsla för att utsättas för hedersvåld från sin närmaste omgivning är det tecken som måste tas på allvar.

Och när unga kriminellt belastade personer blir politiskt och religiöst radikaliserade måste detta upptäckas och hanteras omedelbart av socialtjänst såväl som av polisen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.