Utbilda för jobb! svenska industrin har i dag svårt att hitta rätt kompetens. Hälften av Teknikföretagens medlemsföretag har inte kunnat utveckla produkter och tjänster som planerat på grund av kompetensbrist. Många har gått miste om potentiella affärer.
Behovet av rätt kompetens ökar ännu mer när industrin ställer om till ny teknologi. Det sker nu, när artificiell intelligens, virtuell verklighet, 3D-printing och andra banbrytande teknologier är på väg att bli vardagsmat i industrin.
Som exempel kan nämnas att svenska företag i dag behöver rekrytera en stor mängd specialister på cybersäkerhet, samtidigt som det bara utbildas en handfull. Glappet mellan behov och tillgång är väldigt stort.
En nyckel till problemet ägs av högskola och universitet. I teorin fungerar samverkan bra mellan akademi och industri. Och enligt högskolelagen och regleringsbreven ska utbildningarna svara mot arbetsmarknadens behov. Så är dock inte fallet. I själva verket är utbildningarnas popularitet i stort sett det enda som styr när beslut fattas om vilka kurser som ska ges. Vilket förstärks av att lärosätenas anslag är beroende av antalet studenter. Till detta kommer behovet att kunna erbjuda redan yrkesverksamma kompetensutveckling. Något som också behövs vid snabba och stora förändringar i näringslivet.
Resultatet blir att specialisering, fokus på teknikområden och regionalt starka kluster missgynnas. Konsekvenserna blir allvarliga för industrin, som inte kan rekrytera tillräckligt med kvalificerade medarbetare. Samt medarbetare som saknar uppdaterad kompetens.
Regeringen har nu tillsatt en utredning om styrningen av lärosätena, den så kallade Strut-utredningen. Något som Teknikföretagen välkomnar. Industrins behov bör då vara en given utgångspunkt.
Teknikföretagen anser att det som behövs är mer av flexibla utbildningsformer – inte minst för det livslånga lärandet. Det behövs ett större utbud av fristående kurser som kan svara mot en varierad efterfrågan.
Teknikföretagen vill att rörlighet mellan akademi och näringsliv ska belönas. Personer som rör sig mellan olika miljöer tar med sig kunskap och sprider den på ett produktivt sätt. Då behöver meritsystemet för lärare och forskare ändras och bättre premiera samverkan mellan universitet och näringsliv.
Framförallt, måste arbetsmarknadens behov styra mer av resurstilldelningen till universitet och högskolor. Då bör man beakta industrins behov och utexaminerade studenters möjligheter att snabbt få jobb efter examen. De universitet som faktiskt utbildar för jobb skulle då få högre anslag.
Redan i dag anpassas högre utbildning efter arbetsmarknadens behov. Det sker inom läkar- och vårdutbildningar, där antalet platser sedan länge styrs av nationella behov. Detta uppfattas inte som otillbörlig styrning eller som en begränsning av den akademiska friheten. Samma synsätt borde vara rimligt när det gäller andra utbildningar.
För att detta ska bli verklighet, bör det skapas en faktabaserad styrmodell. Det skulle vara ett beslutsunderlag som kan matcha både behoven i arbetsmarknaden och de strategiska prioriteringar som görs för utbildningspolitiken.
Samverkan mellan näringsliv och den högre utbildningen får inte stanna vid högtidliga mål. Nu måste den bli verklighet.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
