”Yrkesutbildningen ska inte vara en återvändsgränd”

Arbetslösheten bland unga i Sverige är hög. Sociala förutsättningar och föräldrarnas utbildningsbakgrund och kontaktnät spelar stor roll i jakten på ett arbete, liksom förmågan att matcha sina kunskaper med arbetsmarknadens behov. Hur tar vi då vara på alla unga människors potential och hur ser vi till att framtidens välfärd tryggas samtidigt som tillväxten främjas? Att se till att intresset för yrkesutbildningarna ökar är ett sätt.

Ambitionen måste vara att allt fler ska få längre utbildning och möjlighet att lära sig under hela livet. Utbildning och bildning får aldrig reduceras till att vara viktigt enbart för den framtida möjligheten att ta sig in på arbetsmarknaden, utan har ett värde långt högre än så. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att arbetsmarknaden i dag ställer allt högre krav på utbildning och utan gymnasiekompetens är dörren nästintill stängd. För elever som dessutom saknar sociala nätverk och kontakter på en framtida arbetsmarknad blir det ännu tuffare.

När den tidigare regeringen fattade beslutet att yrkesutbildningarna inte längre skulle vara högskoleförberedande motiverades det med att fler skoltrötta skulle söka och fullfölja sina utbildningar. Men med facit i hand kan vi se att det inte blivit så. Låga förkunskapskrav och bortplockade teoretiska ämnen har i stället bidragit till att sänka utbildningarnas status, och många elever som vet vad det framtida arbetslivet kräver av dem i fråga om flexibilitet och utveckling har valt andra program.

Som utbildningarna är utformade i dag riskerar de också att förstärka och cementera de sociala skillnader som skolan har som uppdrag att kompensera för. En elevs bakgrund spelar redan en stor roll i valet av utbildning, men den ges en ännu större betydelse när valet att skaffa högskoleförberedande kompetens eller ej sker tidigt.

För att öka rörligheten på arbetsmarknaden och underlätta för klassresor måste det finnas utrymme att i framtiden kunna ändra sig eller bygga på en befintlig utbildning. Att i nionde klass veta säkert vilket jobb som är drömjobbet är svårt. Och även om yrkesvalet känns enkelt och uppenbart, är det långt ifrån säkert att framtiden inte kräver både påbyggnadsutbildningar och omskolning. Det finns alltså alla skäl att göra yrkesutbildningarna högskoleförberedande igen.

Det behövs många möjligheter till ett livslångt lärande och fler vägar till olika arbeten, inte fler återvändsgränder. Vi har genom åren gjort flera satsningar för att Malmös unga ska få in en fot på arbetsmarknaden när de nationella insatserna inte har varit tillräckliga. Förbättrad uppsökande verksamhet, utbildning och praktik är några exempel.

Förra året tog vi ett nytt grepp då vi tillsammans med bland andra Region Skåne arrangerade Industrinatten, en kväll där industriarbetsplatser presenterade sig och sina framtidsvisioner för intresserade elever. På plats för att svara på frågor fanns också representanter för Arbetsförmedlingen och fackförbund. Antalet anmälningar blev snabbt dubbelt så många som förväntat och arrangemanget var väldigt populärt. 

Det blev en kväll som inte bara öppnade dörrarna för unga med intresse för yrkesprogrammen utan också för arbetsplatserna att träffa sina framtida möjliga medarbetare. Kvällen var också en viktig påminnelse om att industrin inte erbjuder mörka och smutsiga arbetsplatser utan många gånger moderna och högteknologiska. 

Industrinatten blev en succé och nyfikenheten visar att flera branscher på motsvarande sätt borde synliggöra sina arbetsplatser, arbetsuppgifter och behov av kompetens. För att främja tillväxten och gynna välfärden krävs det att utbildningar som möter arbetsmarknadens behov, och nyckeln är en tydlig koppling mellan yrkesutbildningarna och arbetslivet. Branscherna i sin tur måste ta ansvar för att synliggöra sina respektive områden för att attrahera arbetskraft, vilket Industrinatten är ett exempel på.

Det finns mycket att vinna på att knyta yrkesutbildningarna närmare arbetsmarknaden och på att göra dem högskoleförberedande igen, för Sveriges välfärd och tillväxt. Men de största vinnarna är de unga som får utnyttja sin fulla potential.

Fotnot: Artikeln bygger på ett bidrag i boken ”Kompetens för framtiden – så lyfter vi yrkesutbildningen”, som publiceras under april av Ekerlids förlag i samarbete med Lärarnas Riksförbund.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.