Kriminalitet

Gäng och terrorister – en farlig kombination

Återvändande krigsvana terrorister för över kunskap om teknik och taktik till kriminella. Ju fler beröringsytor mellan grupperingarna, desto värre för samhället, menar flera debattörer som vill stärka rättsstatens motståndskraft. 

Nyheterna om det ökade våldet och gängbrottsligheten i Sverige duggar tätt. Antalet gängrelaterade mord med skjutvapen slår nya rekord och användandet av handgranater har enligt polisen nått en nivå som är extrem för länder som inte är i krig.

En sammanställning av Aftonbladet visar att gängvåldet har resulterat i 131 skördade liv och 521 skottskadade de senaste sju åren. En obefintlig gränskontroll och en svårt underbemannad polis gör de kriminellas tillgång på militära vapen från Balkan fortsatt god.

Lokalbefolkningens ovilja och rädsla för att samarbeta med polisen gör att endast en liten del av de mord och skottlossningar som sker i gängmiljö klaras upp och att gärningsmännen faktiskt blir lagförda. Kriminaliteten är en perverterad form av den legala ekonomin och styrs, liksom legal ekonomi, av vinstmaximering. Sett ur det perspektivet är det rationellt att fysiskt undanröja konkurrenter och att bygga upp sitt varumärke, särskilt när risken att åka fast är liten.

Så här långt har våldet huvudsakligen riktat in sig internt på de kriminella miljöerna, men sprängningarna riktade mot polishusen i Malmö och Helsingborg visar den kapacitet som den organiserade brottsligheten har byggt upp. Det är oroande nog med handgranater och primitiva hembyggda sprängladdningar som antänds på plats. Men tekniken utvecklas och nyligen påträffades även en sprängladdning under en bil i Hässleholm som var byggd för att fjärrutlösas med hjälp en mobiltelefon. En teknik som framgångsrikt används av terrorister runt om i världen för att utlösa sprängladdningar i fordon eller som vägbomber. Möjligheten att fjärrutlösa riskerar att leda till kraftigare laddningar för att säkerställa effekten och innebär därmed också en ökad risk för att allmänheten ska drabbas.

Det är uppenbart att återvändande krigsvana terrorister för över kunskap om teknik och taktik till kriminella eftersom det ofta finns sociala kopplingar mellan dessa sfärer och individer som rör sig fram och tillbaka mellan grupperingarna.  Förmågan att begå vålds- och sprängdåd förblir tämligen konstant medan ett kriminellt nätverks avsikter kan svänga över en natt. Hittills har Sverige förskonats från kriminella som utmanar polisen i öppna drabbningar, men den allt större tillgången på sprängämnen och militära vapen skulle göra en sådan konfrontation ödesdiger för de kvinnor och män i uniform som ska skydda oss andra. Ett tungt beväpnat kriminellt nätverk har dessutom goda möjligheter att påverka beslutsfattare i det övriga samhället.

Det är ett välkänt faktum att terrorgrupper ägnar sig åt organiserad brottslighet för att finansiera sin verksamhet. Det finns även de som helt överger sin politiska kamp till förmån för personlig ekonomisk vinning. Omvänt har den organiserade brottsligheten en historia av att söka politiskt inflytande när deras verksamhet blir så stark att den kan tvinga statsapparaten och det omgivande samhället till anpassning eller konfrontation. Italien är ett exempel på en stat i vårt närområde som kriminaliserats, men där den italienska staten så småningom svarade med utökad repression för att trycka tillbaka maffian.

Det är lätt att inse att utvecklingen är mycket oroande både i Sverige och övriga Europa och att den riskerar att leda till oerhört starka kriminella organisationer. Framtiden kan hysa scenarion som vi knappt kan föreställa oss. Brottsligheten kommer att anpassa sig till de förutsättningar vi bjuder på för dess tillväxt: att äga och ha kontroll över yta. Äger man ytan äger man rätten. Den rätten tillkommer endast rättsstaten.

Vad ska vi då göra för rättsstaten ska äga ytan Sverige?

En förutsättning är att våra myndigheter fullt ut återtar den kontroll de bitvis och periodvis saknar över vissa av våra särskilt utsatta områden. Men myndigheterna måste ges förutsättningar och resurser för att kunna vända utvecklingen. Fler individer måste förmås att lämna de kriminella kretsarna än de som ansluter sig till dessa. När det gäller gängkriminaliteten gäller det att slå sönder affärsmodellen och undergräva de kriminellas status.

• Förhindra att unga rekryteras in i gängen genom mycket robustare åtgärder mot unga i riskzonen;

• Ingen mängd- eller åldersrabatt vid straffutmätning;

• Endast villkorlig frigivning vid gott uppförande och positiva indikationer efter deltagande i program för att bryta med den kriminella banan;

• Ta reda på vart pengarna från den kriminella verksamheten tar vägen och förverka dem;

• Överallt där pengar och värdesaker återfinns, och som inte kan redovisas som legalt åtkomna, ska följden bli skönstaxering och utmätning av egendomen;

• Alla brottsverktyg som återfinns i de kriminella nätverkens verksamhet ska förverkas och avyttras, oavsett om det gäller bilar, bostadsrätter, mobiltelefoner eller datorer, och pengarna ska tillföras Brottsofferfonden;

• Samkör register för att avslöja bidragsfusk och åtala vid upptäckt;

• Åtala och döm även vid mindre förseelser;

• Fängelsestraff ska avtjänas långt från hemorten och de intagnas status på anstalten ska slås sönder genom att enbart anstaltskläder tillåts – inga personliga kläder, skor eller andra attribut ska tillåtas. Kontakten med det kriminella nätverket ska brytas;

• Tillåt åklagare att erbjuda straffrabatt för gängmedlemmar som vittnar mot andra kriminella.

Det nationella ansvaret vilar tungt men även samarbetet inom EU är en nyckel till framgång. Unionens yttre gränser måste skyddas effektivt mot den smuggling av varor och människor som göder den organiserade brottsligheten. Sverige bör delta i detta arbete genom att bidra till den Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex). Gemensamma databaser och underrättelseregister inom EUROPOL ger svensk polis hjälp att kartlägga nätverkens tentakler inom Europa. En gränsöverskridande brottslighet kräver en lika gränsöverskridande brottsbekämpning. Vi måste snarast möjligt bita i detta sura äpple. Alternativet är att vi lämnar över en situation till nästa generation som på intet vis är försvarbar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.