Debatt
Apatiska flyktingbarn
9 oktober 2019 kl 10:44

Gå till källorna och bedöm själva

Tamas talar om fluktuationer, som vore syndromet lika osäkert som en väderprognos, när alla andra ser någonting annat: orsak och verkan, skriver Mattias Göransson och Ola Sandstig i en replik till Gellert Tamas.

Det här är en opinionstext

Eftersom Gellert Tamas återigen ger sig på Magasinet Filter med sin sedvanligt fantasifulla tolkning ger vi här ett kort svar på hans kritik. Vi har i Magasinet Filter en klargörande genomgång, där vi jämför vad Gellert Tamas skrivit i sin bok med vad som egentligen står i källorna, det vill säga de norska sjukjournalerna. Utöver det bör ni förstås läsa reportaget Ohörda rop, där det tydligt framgår vad vi skrivit och vad vi inte skrivit.

Vad gäller det tragiska fallet om pojken Artur har vi självklart skrivit att han blev sjuk när han kom till Sverige. Det var ju hela poängen: ”Två veckor senare fick Inger Schanche ett samtal från en BUP- läkare i Fagersta som berättade att Artur var sjuk och behövde rullstolen som familjen lämnat kvar i Norge” samt något senare: ”Han var kontaktlös och matades via sond”. Dessutom har detta beskrivits i Tamas bok och varit känt i tio år.

Men precis som Peter Santesson skriver i sin artikel har Gellert Tamas förtigit en oerhört viktig del i sin rapportering som inte kommit fram förrän nu. Tamas erkänner nu att han valde bort allt om att Artur nästan blev frisk i Norge – trots att han hade över 600 sidor till sitt förfogande – men låter ändå bli att ställa den självklara frågan: varför blir en apatisk pojke som separeras från sina föräldrar nästan frisk inom två veckor i Norge men sjuk inom 24 timmar när han återigen hamnar i föräldrarnas och den svenska sjukvårdens omsorg? Tamas talar om fluktuationer, som vore syndromet lika osäkert som en väderprognos, när alla andra ser någonting annat: orsak och verkan.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.