I dagarna börjar en miljon elever ett nytt läsår. Av dem börjar cirka 100 000 i årskurs 9. Enligt de senaste siffrorna saknar drygt 30 000 elever i årskurs 9 behörighet till gymnasiet. Det är inte acceptabelt. Många elever kommer inte att gå till skolan. Många har en omfattande frånvaro, men vi vet inte exakt hur många. Rapporten Skolans tomma stolar indikerar att det i grundskolan är över 70 000 elever som är borta mer än motsvarande en eftermiddag i veckan, men det samlas inte regelbundet in nationell närvarostatistik i Sverige.
Både större och mindre kommuner, de flesta organisationer och myndigheter som Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten är i sina remissvar positiva till förslaget om nationell statistik i statens betänkande Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera. Men det är inte Skolverket.
Vi är förvånade över följande formulering i Skolverkets remissvar, ”oklart hur en sådan statistik skulle gagna huvudmän, skolor eller elever”. I dag missar ofta samhället att identifiera elever med omfattande frånvaro och dess orsak. De går under radarn. De skolor och kommuner som sätter fokus på frånvaron finner ofta att den är större än de trott, för enskilda elever, skolan och kommunen.
Först när frånvaro syns får arbetet prioritet i skolornas och huvudmännens arbete med att öka det systematiska kvalitetsarbetet som främjar närvaro. I dag försvåras arbetet av att de saknar säkra och jämförbara siffror. När vi vet vilka elever som har stor frånvaro kan vi lättare identifiera varför och vidta rätt åtgärder. Detta gagnar samtliga eftersom frånvaro enligt internationella studier har ett starkt negativt samband med skolresultat, behörighet till och avbrott från gymnasiet, samt behörighet till senare studier. Dessutom slår frånvaron extra hårt mot elever från socioekonomiskt svaga hemmiljöer.
Skolverket menar att ”en nationell insamling av frånvarostatistik skulle medföra ökade administrativa uppgifter och ökade kostnader för huvudmännen”. Dock är många av huvudmännen positiva till insamling av statistik och det är inte en ny uppgift för dem. De flesta kommuner har redan, eller borde ha, uppföljning av frånvaro för till exempel sin skolpliktsbevakning. Så det finns statistik att samla in. Skolverket tar också upp att de själva skulle få ökade kostnader eftersom det inte går att införliva denna statistik i någon befintlig insamling de ansvarar för.
Samtidigt föreslår Skolverket uppföljningar av den typ som de och Skolinspektionen gjort tidigare (med åtta års mellanrum). De bygger på att varje skola rapporterar i formulär, som sedan sammanställs och analyseras. I förhållande till de långsiktiga kostnaderna för sådana arbetskrävande uppföljningar, som givetvis måste ske oftare än hittills, kan man undra om det inte blir dyrare jämfört mot kostnaderna för att bygga upp en systematisk insamling där underlaget hämtas direkt ur frånvarosystemen.
Vårt syfte här är att lyfta fram några av bristerna i Skolverkets invändningar mot sammanställning av nationell närvarostatistik. Vi vill ge argument till tjänstemän, politiker, ja alla berörda i den fortsatta processen fram till beslut.
Sverige borde ha statistik och uppföljning av elever med stor frånvaro, så att vi kan motivera och identifiera rätt åtgärder för att hjälpa eleverna till att trivas och nå bättre skolresultat.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
