Psykisk ohälsa

Förvirrande besked från SBU om hjälp för utsatta barn

Det finns insatser för att förhindra våld mot barn, och det finns insatser för att förhindra den psykiska ohälsan. När statliga SBU blandar ihop dessa områden blir det problematiskt, skriver Rädda Barnen.

Mer än var tionde barn utsätts någon gång under sin uppväxt för våld.

Forskningen visar att våldet riskerar att få stora konsekvenser för barnets fysiska, men framförallt psykiska hälsa. Inte minst om barnet inte får tillgång till rätt stöd och behandling. Utifrån detta är det också av högsta prioritet att vi ständigt utvärderar för att säkerställa att den behandling vi ger till barn håller hög kvalité och leder till det vi alla vill främja – en god hälsa hos våra barn.

Idag finns det en rad insatser som syftar till att minska symptomen av psykisk ohälsa hos barn, liksom det finns en rad insatser som ämnar minska att barn utsätts för våld. Det är dock två olika områden, med olika syften och mål, som inte bör blandas samman.

Rädda Barnen vill därför rikta kritik mot rapporten ”Öppenvårdsinsatser för familjer där barn utsätts för våld och försummelse” som statliga SBU  (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) tagit fram.  

Utvärderingens primära syfte är att utvärdera insatser som minskar våld mot barn i familjen. Det är ett viktigt område  och en oerhört angelägen fråga. Problemet är dock att flertalet av de metoder som SBU har studerat inte syftar till detta. De syftar till att minska barns psykiska ohälsa efter traumatiska upplevelser. På motsvarande sätt blandar SBU ihop Socialtjänstens och Barnpsykiatrins uppdrag.

Det riktigt märkliga kommer när vi inser att SBU inkluderat metoder som används  inom Barnpsykiatrins verksamhet i sin översikt. SBU har helt rätt i att Barnpsykiatrin inte har metoder för att minska våld mot barn. Men det är inte heller Barnpsykiatrins uppdrag. Barnpsykiatrins uppdrag är att minska den psykiska ohälsan.

Den risk vi ser med SBU-undersökningen, och den nyhetsrapportering som följt, är att det framstår som att flera av de inkluderade behandlingsmetoderna mot barns psykiska ohälsa efter traumatiska upplevelser skulle sakna vetenskapligt stöd.

Samtidigt har bland andra Socialstyrelsen, WHO samt det Nationella Kunskapscentret för våld – Barnafrid kommit fram till helt andra slutsatser i sina granskningar av dessa metoder. En väsentlig skillnad är dock att de har undersökt om metoderna är effektiva för det som de syftar till: att minska barns psykiska ohälsa till följd av traumatiska händelser.

Undersökningen riskerar att göra det svårt för de kliniker som arbetar med barn som är i behov av behandling att navigera och välja rätt metod. Det kan även riskera att ge intrycket att vissa behandlingsmetoder ska sluta användas. Det riskerar till sist även att ge signaler till chefer och beslutsfattare om att dra in medel för dessa metoder. På helt felaktiga grunder.

SBU för ett resonemang om detta och förklarar att om man hade använt andra indikatorer hade man kommit fram till ett annat resultat. Frågan är bara om inte uppdraget för SBU istället borde vara att förtydliga detta i ett mycket tidigare skede, istället för att i media gå ut och dra Socialtjänstens och Barnpsykiatrins metoder över en kam och bidra till förvirring, otydlighet och i värsta fall felprioriteringar vid val av metod.

I slutändan riskerar detta att leda till att behandling av barn som fått psykisk ohälsa efter allvarliga trauman försämras, istället för att förbättras. Detta kommer framförallt att drabba de barn som redan idag är mest utsatta.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.