Debatt
10 april 2019 kl 14:18

Forskningen om hedersvåld behöver nytänkande

Det svartvita perspektiv som Schlytter och Rexvid företräder riskerar att bidra till att utsatta inte får rätt hjälp i rätt tid, skriver Rúna í Baianstovu & Sofia Strid, Örebro Universitet i en replik.

Det här är en opinionstext

Svar på Astrid Schlytters och Devin Rexvids kritik av storstädernas kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck

Storstädernas kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) i Stockholm, Göteborg och Malmö stad redovisades i november 2018 och har tagits väl emot i en bred politisk representation och av tjänstepersoner i olika funktioner. Den har ökat kunskapen och engagemanget i frågan. Det är viktigt och glädjande.

Till grund för Storstadskartläggningen låg uppdraget att undersöka HRV ur ett intersektionellt perspektiv genom kvalitativa och kvantitativa metoder. Uppdraget motiverades av ensidighet samt återkommande konflikter och spänningar på området som hindrat ny kunskap från att skapas och spridas. Schlytters och Rexvids text är ett klassiskt exempel på detta problem.

Deras perspektiv är dessutom inte överensstämmande med erfarenheten och kunskapen hos en stor del av städernas verksamheter och andra som vi har intervjuat. Intervjuer med 199 kommunanställda och andra samt 36 personer med personlig erfarenhet av HRV och samhällets hjälpinsatser visar att det svartvita perspektiv som Schlytter och Rexvid företräder riskerar att bidra till att hindra att utsatta - av olika kön, i olika åldrar och med olika sexuell läggning, bakgrunder och religiösa sammanhang - får rätt hjälp i rätt tid (se Storstadskartläggningens kapitel 8–11).

Storstadskartläggningen inkluderar både flickors och pojkars och utsatthet. Den delar också upp utsattheten i två grupper: Våldsnormsgruppen (utsätts för våld och utövar också själv våld) och Oskuldsnormsgruppen (förväntningar om oskuld och att inte helt själv få välja sin partner). Detta tydliggör utsatthetens variationer i ett könsperspektiv och hederskontextens våldstunga karaktär. På detta sätt belyser Storstadskartläggningen bland annat att pojkars dubbla utsatthet – t.ex. att som barn tvingas kontrollera och straffa andra - inte enbart är uttryck för förövarskap, det är också en offerposition. Därtill visar Storstadskartläggningen att pojkar, liksom flickor, om än i mindre omfattning, lever med oskuldskrav och utsätts för sexuellt våld inom familjen.

Storstadskartläggningens styrka är att dess omfattande kvalitativa och kvantitativa analyser visar på likheter och skillnader i utsatthet mellan kön, men också på skillnader mellan våldsutsatthet och oskuldsnormer vilket är väsentligt för samhällets beredskap och kapacitet att möta olika typer och tyngd av problematik genom olika typer av verksamheter. Den redovisar också frågor om vilken typ av hjälp som olika grupper av utsatta efterfrågar, deras tillit till hjälpsystemen samt vilka möjligheter och begränsningar det offentligas och civilsamhällets organisationer anser att de har.

Storstadskartläggningen visar att människors tillit till samhällets centrala institutioner tar skada av en felaktig hantering av hedersrelaterad problematik. Att för lite hjälp eller fel sorts hjälp ges får allvarliga konsekvenser för enskilda, deras omgivning och för samhället i stort eftersom ett starkt och välmående samhälle är beroende av att invånarna känner tillit till de institutioner som ska hjälpa dem.

Storstadskartläggningen behövs därför att tidigare forskning oftast endast fokuserar på individuella faktorer rörande unga flickors utsatthet vilket gör att man exempelvis missar det hedersrelaterade våld som äldre kvinnor, pojkar och män samt hbtq-personer utsätts för. Genom detta har vi kunnat visa att problematiken är mer mångfacetterad och mer utbredd än vad tidigare forskning har visat.

Storstadskartläggningen visar också att det typiska offret är en flicka och den typiska förövaren en manlig släkting (far, bror, kusin). Det finns alltså ingen motsättning mellan tidigare forskning och vår studies redovisade resultat.

Vidare redovisas flickors exceptionellt höga utsatthet för våld i de kvantitativa studiernas kapitel 5 och i tre tabeller, som är uppdelade på kön (16, 17 och 18). Det hedersrelaterade våld som både flickor och pojkar utsätts för är tydligt redovisat och skillnaderna mellan kön och mellan offer/förövare är explicit listade i tabellerna.

Storstadskartläggningen konkluderar att hedersrelaterad våldsutövning ökar i introverta eller inneslutna grupper där mobiliteten är låg och att den närs av minoritetsskap, kollektiv statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet däremot, urholkar våldsnormerna och minskar våldsanvändandet. Möjlighet till umgänge, skolgång, studier och arbete i sammanhang som skapar kontakt mellan aktörer är gynnsamt för sociala relationer utan våld.

Storstadskartläggningens rekommendationer till alla verksamheter är bland annat att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck bör vara könsmedvetet och baseras på den komplexa förståelse av hedersnormer som skisseras ovan. Arbetet bör ske genom både riktade insatser – t.ex. individuella stödinsatser, uppföljning och utbildningar – och insatser som integreras i verksamheterna på andra sätt samt förebyggande insatser på flera nivåer. Se länkarna nedan för vidare läsning.

Avslutningsvis behöver några klargöranden göras om relationen mellan kartläggningen, Schlytter och Rexvid och den Uppsalastudie de hänvisar till.

Storstadskartläggningens ursprungliga kvantitativa forskarteam bestod bland annat av Schlytter, Rexvid och Uppsala-studiens författare Mariet Ghadimi. Dessa tre har alltså bidragit till konstruktionen och genomförandet av det mätinstrument som ligger till grund för Storstadskartläggningens kvantitativa delstudie och, till vår förvåning, även till Uppsala-studien. När datainsamlingen pågick i storstädernas skolor lämnade kvantteamets ansvariga uppdraget.

Schlytter, Rexvid och Ghadimi erbjöds att fortsätta tills analyserna var genomförda och rapporterna klara. De avböjde. Andra forskare anlitades. De nya forskarna erbjöd det tidigare teamet att bidra med analysmöjligheter. De avböjde igen. När analyserna genomförts erbjöds de att ge synpunkter. De avböjde även det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.