REPLIK: Nio av tio som ansöker om personlig assistans idag får avslag på sin ansökan. För tio år sedan beviljades hälften av alla som ansökte assistans, därefter har andelen assistansberättigade stadigt minskat år efter år. De senaste åren har andelen minskat drastiskt. Antalet personer som är beviljade assistans är i januari 2018 nere på sin lägsta nivå på nästan tio år. I oktober 2015 var antalet assistansberättigade som högst. Sedan dess har antalet minskat med nästan nio procent. En otrolig minskning på så kort tid. Hur kan det vara möjligt?
22 oktober 2015 uttalade sig finansminister Magdalena Andersson i Ekot och sa att kostnadsutvecklingen inom assistansersättningen måste dämpas. I sitt regleringsbrev till Försäkringskassan i december 2015 uppmanade ansvarig minister för den personliga assistansen Åsa Regnér myndigheten att ”bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar”. Och det har verkligen Försäkringskassan lyckats med. 1376 personer har blivit av med sin statliga assistans. Det är 1376 personer som har blivit av med sina möjligheter att leva ett fullvärdigt liv.
Eva Nordkvist skriver att Försäkringskassan tar fram en vägledning som stöd för handläggarna. Detta ”stöd” är ett internt dokument som är sammanställt utifrån en parts tolkning av praxis. Vägledningen saknar helt bevisvärde. Dock används vägledningen av handläggarna som om den vore lag. Det hänvisas ofta till vägledningen istället för lag, förarbeten och praxis.
Sedan 2009 har Försäkringskassan konsekvent valt att tolka enskilda domar på ett mycket långtgående sätt. Tolkningar, som i många fall strider mot lagstiftningens intentioner och som raserat livet för många.
Eva Nordkvist tar upp en dom från 2012 i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) där Försäkringskassan gjort tolkningen att sjukvårdande insatser inte längre kan räknas som grundläggande behov. Vad hon ”glömmer” att nämna är att domen handlade om varma bad och massage för en person med en specifik diagnos. En dom som Försäkringskassan väljer att tolka på ett så långtgående sätt att sondmatning numera inte räknas som ett grundläggande behov. Sondmatning är enligt Försäkringskassan en sjukvårdande insats trots att i princip alla som lever med sondmatning skulle betrakta det som egenvård (och därmed ett grundläggande behov). Försäkringskassan väljer också att tolka domen först tre år efter att den kom och lämpligt nog efter regeringens regleringsbrev om att ”bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar”. Knappast en slump.
Eva Nordkvist tar också upp den senaste domen från 2017 där HFD uttalade sig om transporter i samband med personlig assistans. Utifrån den domen gjorde Försäkringskassan tolkningen att all så kallad ”väntetid och beredskapstid” skulle försvinna. Något som i princip skulle rasera stora delar av assistansreformen. Då valde justitierådet Thomas Bull, som varit med om att besluta om domen, att uttala sig och konstatera att domen överhuvudtaget inte hade något med väntetider eller beredskapstider att göra. Trots det valde Försäkringskassan att än en gång göra en alltför långtgående tolkning av en enskild dom.
Försäkringskassan är inte som Eva Nordkvist skriver ute efter att göra rättssäkra tolkningar. Försäkringskassan är ute efter att försvåra för personer med funktionsnedsättning att erhålla statlig assistansersättning.
Försäkringskassan är inte som Eva Nordkvist skriver ute efter att rätt person ska få rätt ersättning. Försäkringskassan är enbart ute efter att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar och minska kostnaderna för den statliga assistansersättningen.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
