Försäkringskassan och Regnér skyller ifrån sig

Under 2016 förlorade i snitt en person om dagen sin personliga assistans. Numera är det i snitt två personer om dagen. Människors liv som slås i spillror. Familjer som går under. Men nu är det på väg att bli ännu värre. 

Försäkringskassan gick ut med ett dramatiskt pressmeddelande den 27 oktober och meddelade att det kommit en dom från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) som gör att man inte längre ska kunna beviljas assistans för tid mellan aktiva, kvalificerade insatser. Det betyder att så kallad väntetid och beredskapstid inte längre kommer beviljas. 

Detta innebär att uppemot hälften av alla som idag har personlig assistans kommer få färre timmar beviljade men framförallt kommer många inte kunna leva fullvärdiga liv när anställningsvillkoren för assistans blir orimliga. Det är som att en brandman bara får lön när larmet går, eller att en butiksanställd inte får lön när butiken är tom. Absurt eller hur? 

Försäkringskassan varnar regeringen för att denna dom kommer få stora konsekvenser. En vecka senare går ansvarig minister Åsa Regnér ut och meddelar att regeringen ska föreslå en lagändring. Plötsligt framstår både Försäkringskassan och regeringen som ansvarstagande och ”goda”.

Försäkringskassan och regeringen hävdar båda att de ”måste rätta sig efter vad domstolarna säger”. Så, vad har egentligen domstolen sagt i det här senaste målet som Försäkringskassan hänvisar till? 

Den 13 juni kom en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) som sade ”att transporter till/från fritidsaktiviteter inte berättigar till personlig assistans i form av andra personliga behov, om det inte föreligger ett kvalificerat hjälpbehov.”

Domen har fått mycket kritik, bland annat från Bengt Westerberg som skrev förarbetena till LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). 

Men det största problemet är Försäkringskassans tolkning av domen:”Vårt avgörande hade inte något med väntetider eller beredskapstider att göra, vi har inte uttalat oss om detta. Huruvida sådana perioder skulle kunna anses utgöra del av en kvalificerad hjälpinsats för den enskilde tar HFD således inte ställning till”, säger Thomas Bull, justitieråd som var med om dömde i målet.
Thomas Bull menar alltså att Försäkringskassan gör tolkningar av frågor som HFD inte ens hade i uppdrag att bedöma i den aktuella domen. Försäkringskassan hade alltså inte behövt tolka domen så här – men det väljer myndigheten att göra. Det är svårt att värja sig från misstanken att man väljer detta för att man har ett uppdrag från regeringen: Minska antalet beviljade timmar för personlig assistans.

Det är inte första gången Försäkringskassan väljer att tolka domar på hårdast möjliga sätt. 2012 kom en dom i HFD. Ärendet handlade om en person med en bindvävssjukdom som gav upphov till smärta och i syfte att lindra fick personen varma bad och massage. Personen yrkade på att detta skulle räknas som ett grundläggande behov. HFD avslog yrkandet.

Den domen har Försäkringskassan obegripligt nog tolkat som att alla som får sin mat via sond inte längre får räkna det som ett grundläggande behov, vilket har lett till att främst barn med mycket omfattande funktionsnedsättningar mist ALL sin assistans. Men domen innehåller inte ett ord om sondmatning. Den handlade om VARMA BAD och MASSAGE. 

Försäkringskassan har tagit fram en ”Vägledning” för den personliga assistansen. Den är från 2003 och uppdateras löpande. Version 13 av Försäkringskassan vägledning kom i början av 2015 – alltså nästan tre år efter nämnda dom om varma bad och massage som enligt Försäkringskassan ”ändrar allt och tvingar oss att döma enligt lagen”.

I version 13 står följande om sondmatning: ” Vissa personer kan inte ta in föda genom munnen. Det kan röra sig om förlamningstillstånd som gör att personen alltid måste få i sig näring i en slang direkt till magen genom näsan eller genom s.k. PEG på magen. Försäkringskassan anser att den hjälp som behövs med att starta och avsluta en sondmatning normalt sett bör anses kräva fysisk närhet av en annan person. Därför ska detta ingå i det grundläggande behovet måltider.” Klart och tydligt. Inga oklarheter. Logiskt. Men ändå är vi där vi är. 

Inför 2016 gick Åsa Regnér ut med ett regleringsbrev där hon skrev att ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.

Under våren och sommaren började Försäkringskassan helt plötsligt att betrakta sondmatning som egenvård. Detta efter att man fått tydliga direktiv från ansvarig minister om att beviljade timmar måste minskas. På tvärs med sin egen vägledning från 2015 anser myndigheten plötsligt att det inte längre är ett grundläggande behov att äta genom sondmatning. En slump? Skulle inte tro det.

När så Försäkringskassan under hösten 2016 kommer med version 14 av vägledningen stod det så här om sondmatning: ”Vissa personer kan inte ta in föda genom munnen utan får det på annat sätt. Då finns det skäl att utreda om åtgärden bedöms som hälso- och sjukvård eller egenvård. Om någon åtgärd under måltidssituationen är sjukvård eller egenvård ska den tiden inte räknas med.”

Det handlar alltså inte om någon lag som ändrats. Inte om någon ny dom. En fyra år gammal dom där massage och varma bad för en enskild person inte har räknats som grundläggande behov har plötsligt föranlett Försäkringskassan att totalt ändra sin tolkning av sondmatning. Händelsevis sker detta efter att Åsa Regner gett direktiv om att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar.

Åsa Regnér säger nu att hon kommer att föreslå en lagändring, förmodligen till våren. I väntan på denna lagändring ska alltså människor fortsätta mista sin assistans. Tre om dagen? Fyra om dagen? 
Sanningen är att det inte behövs någon lagändring för att värna om personer med funktionsnedsättning. Allt som krävs är att Försäkringskassan återgår till formuleringen i sin egen Vägledning från 2015. Då skulle barn med sondmatning få sin rätt till assistans tillbaka. Det vore den enklaste saken i världen.

Och med väntetid, kvalificerade insatser och beredskap? Ännu enklare. Tolka inte domen från i somras på värsta möjliga sätt. Inte ens justitieråden håller med er. Ändra INTE i er vägledning. 

Gör om. Gör rätt. Innan det är alldeles för sent.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.