Försäkringskassan har haft en aktiv roll i slakten av LSS

Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist skriver om myndighetens ansvar för rättssäkra beslut inom personlig assistans. Vad Försäkringskassan har skapat är dessvärre en svindlande rättsosäkerhet som har gjort att 1200 personer färre har assistansersättning idag jämfört med för bara två år sedan, skriver Henrik Petrén, jurist och generalsekreterare RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar.

Enligt lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska lagen främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Kanske hade vi kunnat tala om rättssäkerhet om Försäkringskassan hade ägnat denna fundamentala del av LSS en bråkdel av den uppmärksamhet som man istället har lagt på lösryckta uttalanden i förarbeten och domskäl.

I likhet med hur Försäkringskassan under de senaste åren har varit selektiv i sitt urval av rättskällor, och dessutom konsekvent valt att tolka domstolsavgöranden så hårt som möjligt, är Nordqvist selektiv när hon beskriver Försäkringskassans roll i slakten av personlig assistans. Av artikeln framstår det som att myndigheten inte haft något annat val än att i princip omöjliggöra för barn att få personlig assistans.

Läs också

I själva verket är det flera mycket tveksamma juridiska ställningstaganden av Försäkringskassan som har resulterat i att man idag avslår nästan nio av tio ansökningar.

Försäkringskassan beslutade redan 2007 att införa en mer restriktiv tolkning av det för lagen centrala begreppet grundläggande behov. Man gjorde det utifrån ett snävt, enligt min mening felaktigt, urval av formuleringar i lagens förarbeten om integritetsnära behov. Det stämmer att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i en dom 2009 har bekräftat denna tolkning, men det var alltså Försäkringskassan som initierade den tillämpning som vi nu ser följderna av.

Nordqvist skriver att HFD i en dom från 2012 har konstaterat att sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen inte kan grunda rätt till assistansersättning. Fattas bara. Detta står nämligen uttryckligen i lagen (socialförsäkringsbalken 51 kap 5 §). Det som Nordqvist inte nämner, och som har fått så katastrofala konsekvenser, är att hennes egen rättsavdelning har gjort en mycket ifrågasatt extensiv tolkning av domen med innebörden att inte heller egenvård (som inte är hälso- och sjukvårdsinsatser enligt lagens definition) kan grunda rätt till assistansersättning. Och det har exempelvis fått den absurda konsekvensen att behovet av mat räknas som grundläggande endast om maten intas genom munnen, men inte om den intas genom en knapp på magen.

Men ingenting sker i ett vakuum. Som av en händelse var det först under våren 2016, efter att regeringen gett Försäkringskassan order om att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen, som myndigheten började dra in assistansbeslut med hänvisning till denna tolkning av domen från 2012. Det kan nämnas att regeringens agerande har anmälts till konstitutionsutskottet eftersom en sådan order knappast är förenlig med principen om myndigheters oberoende i tillämpning av lag.

Ytterst är ansvaret för nedmonteringen av den personliga assistansen politiskt. Men den har möjliggjorts av att Försäkringskassan har varit mer lojal mot regeringens instruktioner än mot de barn och vuxna med funktionsnedsättning som vi gemensamt genom riksdagen har beslutat att ge rätten att leva ett liv som andra.

Det är inte rättssäkerhet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.