Debatt
Islamofobi
22 mars 2018 kl 10:51

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Förbud mot böneutrop är ovärdigt en rättsstat

Debatten om böneutrop visar på hur utbrett islamofobin är i vårt samhälle. Det är ovärdigt en demokratisk rättsstat som Sverige och det sänder förödande signaler till muslimer – att de och deras tro inte har någon plats i Sverige. Jag undrar varför Sverige har tagit emot flyktingar från muslimska länder när man senare vill förbjuda alla uttryck för deras religion, frågar Mozhgan Jalali.

Det här är en opinionstext

Efter att en moské i Växjö ansökt om att ha böneutrop en gång per vecka inför fredagsbön, har frågan debatterats flitigt. Politiker har lagt det mesta de har för händerna åt sidan och försöker nu ge svar och ta ställning i frågan där många debattörer försökt ge sin bild av saken – en del mot och en del för.

Att argumentera mot böneutrop och vilja förbjuda detsamma utifrån aspekten religion och huruvida islam hör eller inte hör hemma i Sverige, kan inte tolkas som något annat än ett uttryck för islamofobi och muslimfientlighet. Det är ovärdigt en demokratisk rättsstat som Sverige och det sänder förödande signaler till muslimer att de och deras tro inte har någon plats i Sverige. Jag undrar varför Sverige har tagit emot flyktingar från muslimska länder när man senare vill förbjuda alla uttryck för dessa människors religion?

Böneutrop har en mycket speciell historia och är en urgammal muslimsk tradition sedan år 622 efter Kristi födelse. Meningen med utropet är att kalla till samling inför muslimsk bön. I de allra flesta länder världen över där muslimer bor, finns moskéer idag som har böneutrop efter speciella regler som gäller för det landet. Häpnadsväckande många röster vill inte att detta ska tillåtas på någon moské i Sverige med argumentation att utropet innehåller ord. Ord på arabiska som betyder ”Gud är störst” och ”Mohammed är guds profet”, två påståenden enligt islamsk tro.

Det finns inget som kännetecknar en diktatur eller tyranni bättre än att vilja förbjuda ord. Att få kunna uttrycka ord är den mest grundläggande principen en demokrati vilar på. Yttrandefrihet har ett egenvärde som vi måste vårda och värna om. Ett värde som är okränkbart. Debatten ska inte handla om ord som utropas eller huruvida islam hör eller inte hemma i Sverige. Där det finns muslimer finns islam oavsett vad vi önskar oss i västvärlden. Även muslimer ska kunna uttrycka sin religion och följa sina traditioner utan censur eller förtryck.

Vi vill att nysvenskar ska hålla sig till den svenska lagstiftningen oavsett vad de tror på, vilka värderingar de har eller vad de lärt sig innan de kom till Sverige. Det är dock ohederligt att vi själva vill behandla muslimer bortom gällande lagstiftning. Debatten måste istället handla om hur ofta, hur högt och hur länge ett böneutrop får pågå samt hur omgivningen påverkas av ett böneutrop. I en sekulär stat ska dessutom alla religioner behandlas lika. Alla ska vara lika inför lagen – kristna, judar, muslimer, politiker och vanliga medborgare. Debatten om böneutrop visar istället på hur utbrett islamofobin är i vårt samhälle. Något som internationella människorättsorganisationer borde uppmärksamma.

Många debattörer med svensk och ickesvensk bakgrund, oavsett kunskap om islam och med olika intentioner, har gett sig in i debatten och berättat sin version om vad de anser ett böneutrop står för. Jag tänkte som icketroende muslim därför berätta min version.

I samband med att islam uppstod strax efter hijra, Mohammeds flykt från Mecca till Medina, år 622 e.Kr fanns en svart man. En etiopisk slav vid namn Bilal ibn Ribah som var den förste svarte konvertiten till islam. På den tiden var alla svarta människor slavar vilka köptes och såldes på marknader. Profeten Mohammed frigav Bilal från slaveri och utsåg honom till muezzin (böneutropare). Det innebär att det första böneutropet inom islam genomfördes av en svart frigiven slav i en tid då svarta människor inte hade något människovärde.

Innan Bilal skulle kalla alla till bön med ett böneutrop håller Mohammed ett känt tal. I talet säger Mohammed att Bilals liv är lika mycket värt som hans eget eller någon annans. Mohammed blir då den förste som ger svarta samma värde och status som andra och dessutom utser en svart man att få utropa för muslimsk bön för första gången.

Oavsett om den historien stämmer eller ej har berättelsen ett fint budskap. Ett budskap om ”människors lika värde”. Alla som idag tror på och står upp för människors lika värde bör hedra ett böneutrop och tänka på ett budskap som var unikt för sin tid. Vi borde dessutom kunna bättre idag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.