Debatt
Järnvägar
27 augusti 2020 kl 05:05

”Förbättra pendlingen – våga satsa på regionjärnvägarna”

Med smarta lösningar och ny hybridtågsteknik kan även en budgetversion räcka för att rusta regionalt viktiga järnvägar. Sådana har vi många av i Sverige. Stångådalsbanan, Tjustbanan, Kinnekullebanan, Tvärbanan Umeå–Lycksele och Fryksdalsbanan är några exempel, skriver sju regionråd från Region Kalmar län.

Det här är en opinionstext

Covid-19-pandemin slår också mot ekonomin med ökande arbetslöshet som följd. Inte minst i Kalmar län märks krisen. Antalet varsel var 500 procent högre i juni jämfört med samma tidpunkt förra året och 150 procent högre än maj i år. Antalet öppet arbetslösa har ökat med nästan 30 procent jämfört med samma period i fjol.

Åtgärder för att få i gång ekonomin innan arbetslösheten permanentas på höga nivåer är angelägna inom alla politikområden i den omstart som måste ske när pandemin släpper greppet om oss. Inom transportområdet är det särskilt viktigt att snabbt starta projekt som förbättrar pendlingsmöjligheterna så att arbetssökande lättare kan matchas mot lediga arbetstillfällen,

Region Kalmar län har ett färdigt förslag att rusta upp järnvägstrafiken på Stångådalsbanan och Tjustbanan till en modern standard. Det är ett av få projekt i Sverige som kan starta med mycket kort varsel. Inom tre år skulle en upprustad, modern järnväg finnas färdig. Målet är en restid på 2,5 timme Kalmar–Linköping och 1,5 timme Västervik–Linköping.

Åtgärderna det primärt handlar om är spårbyte, trädsäkring och ombyggda plankorsningar. Satsningen beräknas leda till 1 200 årsarbeten och kraftigt förbättrade restider

En fortsatt upprustning åren därefter, genom byte av signalsystem, bygge av ett triangelspår vid Berga och en delvis elektrifierad bana, leder till en helt fossilfri järnvägstrafik av hög kvalitet före 2030.

Totalt kostar hela satsningen drygt 2 miljarder kronor, vilket är mycket pengar. Men en bråkdel av kostnaderna för de satsningar som nu förbereds på nationell nivå där bara en enda station, Borås station, beräknas kosta 18 miljarder. Region Kalmar län är beredd att gå in med cirka en fjärdedel av kostnaderna. Ytterligare en fjärdedel kan finansieras genom tidigareläggning av redan planerade åtgärder samt lägre löpande underhållskostnader när banorna är upprustade.

Trafikverket har hittills varit tveksamt till Sveriges regionala järnvägar och fokuserat på de högtrafikerade stråken. Den snabba tekniska utvecklingen ger dock möjlighet att köra fossilfri trafik utan total elektrifiering av en bana. Genom att använda hybriddrivna tåg som laddas under gång är en elektrifiering av delar av banan framtidens lösning. Detta minskar investeringskostnaderna radikalt.

Den satsning vi föreslår för Stångådalsbanan och Tjustbanan i sydöstra Sverige är ingen lyxrenovering utan en budgetversion. Med smarta lösningar och ny hybridtågsteknik kan även en budgetversion räcka för regionalt viktiga järnvägar. Sådana har vi många av i Sverige. Kinnekullebanan, Tvärbanan Umeå–Lycksele, Västerdalsbanan och Fryksdalsbanan är några exempel på andra viktiga regionala järnvägar som kommer att behövas i det fossilfria transportsystemet, men som Trafikverket inte har satsat på.

Riksdagen har i bred enighet beslutat att transporternas utsläpp av klimatgaser ska minska med 70 procent fram till 2030 och att Sverige ska vara klimatneutralt 2045. Omställningen av storstädernas transporter är den lätta delen. De stora utmaningarna är omställningen av basindustrins transporter och landsortens resor.

Nu när regeringen reviderar de nationella planerna behövs en ny inriktning. Dagens fokusering på megaprojekt kommer inte att räcka för att skapa ett fossilfritt transportsystem inom 25 år. Den storstadsfokuserade infrastrukturpolitiken måste balanseras med en satsning på landsorten och basindustrins fossilfria transporter baserad på smart småländsk småsnålhet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.