Folkbildningen är viktigast i marginaliserade stadsdelar

I vår studiecirkeldemokrati engageras en miljon medborgare i frivillig och gemensamt organiserat lärande genom studieförbund. 30 000 deltagare studerar på långa kurser på någon folkhögskola.

Syftet med de 4 miljarder kronor som fördelas till denna folkbildning är att minska bildningsklyftor, öka delaktighet i kulturlivet, främja demokrati och öka människors påverkan i samhället. Särskilt ska de som är exkluderade i samhället nås. Hur fungerar då folkbildningen för befolkningen i utsatta stadsdelar?

I en ny forskningsstudie undersöks frågorna i register- och fallstudier av de 61 bostadsområden som polisen anser är ”utsatta”. Slutsatsen är att den statsbidragsberättigade folkbildningen är mer relevant i dessa marginaliserade stadsdelar jämfört med andra stadsdelar och i riket som helhet.

Relativt fler invånare i marginaliserade stadsdelar deltar i studieförbundens verksamhet jämfört med övriga invånare i de 27 kommunerna. Invånarna i de marginaliserade stadsdelarna deltar också mer i folkhögskolornas allmänna och studiemotiverande kurser. Stadsdelar som enligt Polisen ”kännetecknas av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen” uppvisar alltså paradoxalt nog en benägenhet att delta i det kanske mest svenska som finns: studiecirkeldemokratin.

Folkbildning handlar främst om att förverkliga fritidsintressen. Men i marginaliserade stadsdelar handlar det om grundläggande gemenskap och deltagande i samhället. Folkbildningen stöttar människor med brustna drömmar och livschanser. Men behoven överstiger utbudet och folkbildningen kan bli ännu mer relevant i det segregerade Sverige. Högutbildade är mer sannolika deltagare i studieförbundens aktiviteter, medan ensamstående med barn och personer som inte har fullständiga betyg från grundskola är mindre sannolika deltagare.

Folkbildningen är också mer relevant i marginaliserade stadsdelar genom att driva fram sociala innovationer. Relativt fattiga invånare har ofta svårt att erhålla stöd och service vid behov. Än svårare att höja sin röst så att det hörs. Samhällsapparaten fungerar som bäst för dem som redan har mycket och vet hur man kan kräva mer. Men folkbildningen engagerar lokala förmågor och krafter med tomma plånböcker i innovations- och problemlösning som sällan är tillgänglig på annan ort.

Folkbildningens styrka är dess flexibilitet och förmåga att utmana och överbrygga. När andra organisationer står handfallna inför komplexa sociala problem kan folkbildningens uppbackning av ortens talanger vara banbrytande. Det kan till exempel röra sig om lokalt förankrad utbildning till föräldrar kring barns skolgång på olika språk organiserat av föräldrar själva eller relevant kulturproduktion för ungdomar. Framförallt bidrar folkbildningen till att etablera mötesplatser som är livsviktiga för stadsdelarnas offentliga liv.

Genom folkbildning kan Sverige demokratiseras genom att den sociala arenan för grupper samman för samtal och handling. Här främjas mer inkluderande perspektiv på vad det innebär att vara svensk i dag och här främjas förmågor som sedan kan bli politisk slagkraftiga. Tusentals människor deltar också i att göra staden mer hållbar: fossilkonsumtion ersätt med evenemang och samkväm. Vi menar att mer och rätt folkbildning – som är lyhörd och organiserad av och med exkluderade grupper – gör samhället friskare.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.