Dådet i Stockholm Hela debatten

”Fokusera på lösningar, inte en grupp människor”

Det är statens uppgift att slå vakt om vår frihet. Det som behövs nu är en kombination av breda diskussioner - där man gör skillnad på sakfråga och personer och där de ansvariga erkänner förekomsten av existerande problem - och att det vidtas resoluta åtgärder för att bekämpa hoten mot vårt öppna samhälle. Samtidigt får vi som enskilda medborgare inte tumma på värnandet av varandras individuella rättigheter.

På fredagskvällen träffade jag en vän. En efterlängtad träff blev äntligen av. Trots att våra tankar var hos de drabbade och det ofattbara som hade hänt på eftermiddagen i Stockholm, och som påverkar hela Sverige som land, samtalade vi långa stunder även om det mesta i livet, om än ständigt medvetna om stundens allvar.

När vi skildes åt på kvällen tog jag en taxi hem. Det kändes lättare, men framförallt säkrare. Ja, även i en mindre stad långt ifrån händelsernas centrum. Under färden samtalade jag med chauffören. Vi undrade båda var den andra kom ifrån. Iran, svarade jag. Jag är från Somalia, sa han. Han berättade att han bott i landet i tio år, hade familj och numera svenskt medborgarskap. Jag har tagit ett lån, det här är min egen bil, jag jobbar när jag vill och så mycket jag kan. Jag ska betala tillbaka lånet så fort som möjligt, sen satsa vidare och utveckla min firma. Jag älskar att arbeta, man måste det, sa han med eftertryck.

Det här måste vara ett tufft yrke, sa jag, särskilt på helger med många fulla människor. Han instämde skrattande. Jag ställde, mot bakgrund av attentatet i Stockholm, frågan om han stött på några otrevliga kommentarer under kvällen. Jag säger till kunderna att jag i tjänsten inte får prata om politik eller religion, det gör det hela lättare för mig. Men någon har frågat om jag är muslim. Och sen undrat om jag vet att människor härstammar från apor. Som svar sa jag att jag bara vet var jag själv kommer ifrån: nämligen min mamma och pappa. Det var ett fint underfundigt svar av honom, och vi båda brast ut i ett kort skratt.

Hur länge jobbar du ikväll, frågade jag. Fram till 4 på morgonen, svarade han. Tanken om hur natten skulle bli för honom var besvärande. Det var kanske min egen oro som projicerades på honom. Men människor med chaufförens bakgrund, de som säger att de är troende men är fullkomligt oskyldiga när terrordåd som det i Stockholm, Nice, London och Paris inträffar, kan lätt bli lättillgängliga måltavlor för andras frustration, rädsla och aggression.

Och det märkte jag på vissa kommentarer på nätet redan i går: se hur det går när muslimer kommer hit, vad annars vore att vänta när vi tagit emot så många muslimer. Dylika uttalande är dessvärre ett tecken på tidsandan, på de förenklade tankesätten, på svårigheterna att föra konstruktiva samtal utan att hamna i samma tröttsamma spår där man lossar ena skottet efter det andra från de politiska skyttegravarna.

Det är här vi måste vara på tårna om vi vill värna om det konstruktiva samtalet, om vi vill värna om människors rättigheter, om vi vill hitta konstruktiva och långsiktigt hållbara lösningar. Det är här vi måste vara på tårna om vi inte ska falla i den fälla som endast göder de krafter och samhällssplittrande organisationer som vill få muslimer att känna igen sig i deras beskrivning av muslimer som strukturellt utsatta och avskydda av det svenska majoritetssamhället.

Det är vidare här vi samtidigt måste erkänna den nya verkligheten, där hot mot vårt fria samhälle är ett rejält problem som inte längre kan relativiseras bort, där transnationella nätverk på allvar hotar den så värdefulla men ack så ömtåliga friheten som finns i vårt vackra land. Sans, förnuft, saklig kritik, konstruktiva samtal och resoluta åtgärder som springer ur detta är nog enda vägen framåt.

Statens grundläggande uppgift är, om något, att slå vakt om vår frihet. Dess våldsmonopol har till främsta uppgift att garantera vår frihet genom att eliminera frihetens antagonister. Friheten förlänas staten av oss för att den ska skydda oss, inte för att den med destruktiva ideal ska undergräva friheten.

Det som behövs nu är en kombination av breda diskussioner - där man gör skillnad på sakfråga och personer och där de ansvariga erkänner förekomsten av existerande problem - och att det vidtas resoluta åtgärder för att bekämpa hoten mot vårt öppna samhälle. Samtidigt får vi som enskilda medborgare inte tumma på värnandet av varandras individuella rättigheter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.