HVB

Fokus på pris förenklar för oseriösa aktörer

Det är direkt populistiskt att driva en debatt om kostnader och priser inom social omsorg om den inte kopplas till det konstaterade behovet eller det konkreta utfallet av sociala insatser, skriver Dan Nilsson apropå debatten om kostnader för ensamkommande på hvb-hem.

Den sociala barn- och ungdomsvården är för närvarande mycket uppmärksammad, framförallt med direkt anknytning till de 35 000 ensamkommande barn och unga som kom till Sverige 2015. Situationen är nu inte lika exceptionell som den var i fjol, men trots det kan vi inte luta oss tillbaka. I själva verket är det nu och ett antal år framöver det ”riktiga” arbetet börjar. 

Vi har som branschorganisation för utförare i social omsorg ofta blivit förvånande över hur de ensamkommande barnen och ungdomarna betraktats som ett enhetligt kollektiv där kollektiva lösningar förväntats fungera väl. 

I den vardag som socialtjänsten och utförare inom social omsorg verkar ska det vara precis tvärt om. Det ska vara den enskildes behov som ska styra innehållet och omfattningen av lämpliga sociala insatser. Det framkommer dessutom tydligt i socialtjänstlagen att ”Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande.”

Helt naturligt förs också en debatt om kostnaden och priset för placeringar inom den sociala barn- och ungdomsvården. I den har olika belopp används med ambitionen att avslöja överpriser. Naturligtvis har det funnits aktörer som valt att ta mycket betalt utan att priset speglat vare sig innehåll eller kvaliteten i tjänsten. Det är naturligtvis inte bra och att kommuner valt att köpa tjänster utan att kontrollera innehållet i tjänsten är inte någon annans ansvar än just kommunernas.

Samtidigt behöver inte ett högt pris tyda på att det är för högt satt eller att det är en oseriös aktör en kommun har att göra med.

Ett verkligt exempel, som åskådliggör varför vissa dygnspriser kan vara iögonfallande, är från en kommun i Stockholms län som för en tid sedan skickade en så kallad placeringsförfrågan till ett välrenommerat hvb-hem. Placeringen avsåg ett ensamkommande barn som utifrån socialtjänstens utredning och bedömning hade ett mycket omfattande behov. 

Det bedömdes att barnet, för egen del, behövde två personal under dygnets vakna timmar, från klockan 07:00 – 22:00 (15h). Arbetsgivarens kostnad per timme för en socionom eller erfaren behandlingsassistent, som var den kompetens som krävdes, var omkring 310 kronor per timme inklusive sociala avgifter, försäkringar, semesterersättning, handledning och personalvård. 

Enbart personalkostnaden att möta det aktuella barnets behov under dygnets vakna timmar var alltså 9 300 kronor per dygn. Till den kostnaden bör också andra kostnader adderas, exempelvis ledning, kost, administrationstid, kompetensutveckling, lokalkostnader, tillgång till psykolog och nattpersonal.

En del reagerar säkert på att det finns barn och unga med ett så omfattande behov att det krävs två personal. Det förstår vi, men ett barns behov är vad det är och det går inte heller att minska behovet på annat vis än med professionell och bra omsorg och behandling. 

Därför blir det uddlöst och direkt populistiskt att driva en debatt om kostnader och priser inom social omsorg om den inte kopplas till det konstaterade behovet av omsorg, vård, tjänstens kvalitet eller det konkreta utfallet av sociala insatser.

Den som tar mycket betalt och levererar låg kvalitet är naturligtvis inget annat än en lurendrejare, men den som levererar god kvalitet och en bra och samhällsnyttig tjänst ska naturligtvis ha rimligt betalt.

I grund och botten kräver barn och unga med omfattande behov resurser, ibland stora. Det helt oavsett om barnet är ensamkommande från ett annat land eller inte. Och barnen och de unga får aldrig någonsin indirekt skuldbeläggas för det. 

Tvingar vi, via politiska beslut eller en onyanserad debatt, i stället fram en konkurrens som fokuserar på pris och som inte har någon eller liten anknytning till kvalitet, innehåll och resultat av en social insats minskar våra möjligheter att lyckas väl med det viktiga integrationsarbete vi står inför och befinner oss i.

Dessutom gör vi det enklare för oseriösa aktörer eller utförare som lovar stort och levererar lite oavsett driftsform.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.