Debatt
Vattenkraft
8 juli 2015 kl 10:20

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Förringa inte de stora skador vattenkraften ger”

Pratet om ”klimatneutral produktion” kontra ”lokala miljövärden” är ett fult sätt att förringa de enorma skador på biologisk mångfald som vattenkraften ger ”lokalt” i hela landet, och som slagit ut ekosystem på landskapsnivå.

Det här är en opinionstext

REPLIK. Per Langer, vd Fortum Sverige, är oroad över att vattenmyndigheterna (DS 28/6) sätter klimatmålen på spel. Älvräddarna är oroade över att energibolag fortfarande år 2015 inte förstår att vi har multipla globala miljöproblem av samma magnitud som klimatförändringarna som måste tas om hand parallellt.

Den storskaliga vattenkraften är viktig för energiproduktionen, men också för elnätsreglering. Det sistnämnda är inte fallet med de 1 700 småskaliga kraftverken, där vi klarar oss utan de 1 030 minsta eftersom de är obsoleta ur ett samlat miljönyttoperspektiv.

Pratet om ”klimatneutral produktion” kontra ”lokala miljövärden” är ett fult sätt att förringa de enorma skador på biologisk mångfald som vattenkraften ger ”lokalt” i hela landet, och som slagit ut ekosystem på landskapsnivå.

Den nationella strategins grund står vi bakom. Det är självklart att vi just nu i ett tidsperspektiv på kanske 10-30 år ska göra lite mindre genomgripande åtgärder i de storskaliga kraftverken och de vatten där de ligger, av energisystem- och klimatskäl.

Och analogt med det, mycket mer åtgärder i de vatten som främst har småskaliga kraftverk. Detta självklara är också integrerat i vattendirektivet genom att vattenmyndigheterna har möjlighet att sätta lägre krav i de vatten som är viktiga ur samhällsperspektiv, vilket de också gjort. Uppenbarligen vill en del ha ytterligare en säkring mot för ingripande åtgärder, därför den nationella strategin. Men strategin har en del allvarliga brister.

Ska den användas, måste den göras mer vederhäftig med riktiga beräkningar av energisystemets olika parametrar (import, export, innovation inom lagring och reglerteknik med mera). Fler aktörer och kompetens måste in i arbetet, både forskare och andra myndigheter. Viktigast av allt, den måste efter ett omtag enligt ovan remisshanteras på det sätt som gäller för statliga utredningar och underlag till ny lagstiftning.

Av skäl ovan, att den är något tunn i underlaget, är det inte alls oroväckande att vattenmyndigheterna inte använder den. Det är en produkt där vissa grundantaganden tagits fram på oklar tjänstemannanivå utan att myndigheter och andra fått vara med i det arbetet och där taket 1,5 TWh tagits fram utan egentliga beräkningar.

Tvärtom är det hedrande att vattenmyndigheterna tar de demokratiska principerna på allvar genom att följa de förordningar de har och inte något annat.

Signaler från regeringen pekar på att även de anser att strategin är en värdefull insats men inte någon förankrad och formell nationell strategi.

Ett annat problem med nationella strategin för vattenkraft är att det parallellt pågår en process där en nationell strategi tas fram för jordbrukssektorn, med HaV och Jordbruksverket som styrande myndigheter.

Det som presenterats hittills från den processen ger en skrämmande förvarning om Sveriges ambitioner med sina vatten och EU-direktiv. Lägger man samman de vatten där det föreslås att lägre miljömål ska nås i de två olika strategierna, blir det inte många vattenförekomster kvar som ska nå god ekologisk status, möjligen några perifera vattenförekomster dit exploateringsintressen aldrig nått.

Det är oroväckande att svenska myndigheter gör allt för att minska kraven och miljömålens effekt på de näringar som skapat miljöproblemen, men också självklart ur ett snävt företagsekonomiskt perspektiv att Fortums vd Per Langer är oroad över att inte alla myndigheter blint lyder den nationella strategin för vattenkraft.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.