För bättre forskning – befria universiteten

Frågan om statlig finansiering av forskning är högaktuell. Den 5 april kommer riksdagen att debattera och fatta beslut om den forskningspolitiska propositionen. Syftet är bland annat att lärosätens långsiktiga strategiska planering ska stärkas. Lärosätena är beredda att ta sitt ansvar, men regeringen måste möjliggöra detta genom att se över basanslagen, värna om lärosätenas möjlighet att skapa en förmögenshetsbas och se över principerna för hyreskostnader. Det bör ske kopplat till den kommande översynen för resurstilldelning till universitet och högskolor.

För det första bör regeringen öka basanslagen.

Basanslaget är till för att lärosätena ska kunna utföra sitt uppdrag avseende forskning och utbildning på forskarnivå. I den senaste forskningspolitiska propositionen (2016) föreslogs många förändringar för att öka kvaliteten i svensk forskning. Det var välkommet. Men det är problematiskt att ansvaret för en stor del av förändringarna läggs på universitet och högskolor, samtidigt som basanslaget ökar endast blygsamt. Det skapar en oro för att resurserna inte räcker för att täcka de ökade kostnaderna.

Lärosätenas finansiella situation måste stärkas om dessa ska kunna uppfylla regeringens förväntningar på vad som ska genomföras inom ramen för basanslaget. Den enklaste vägen är att öka basanslagen, men det finns också andra frågor som har stor påverkan på lärosätenas ekonomi.

För det andra måste lärosäten i Sverige ha möjlighet att bygga upp en förmögenhetsbas.

Svenska universitet och högskolor har en ytterst liten förmögenhetsbas, ofta ingen alls. Den mindre bas en del universitet har kommer från donationer som lämnats över en lång tid, särskilt gäller detta de äldre universiteten. Ur den basen kan dess ledning dela ut internt stöd för forskning och göra mycket begränsade särskilda satsningar.

Många brittiska och amerikanska universitet har en stor förmögenhetsbas. Oxfords och Cambridges uppgår exempelvis till cirka 5 miljarder euro. Det ses som en framgångsfaktor i dessa länder och politikerna värnar om att förmögenhetsbasen ökar. 

Svenska lärosäten är myndigheter, till skillnad från utländska. Myndigheter får som regel pengar som ska förbrukas under ett år och det gäller också universitet och högskolor, trots att deras verksamhet är väsensskild från andra myndigheter. Detta skapar ett stort problem.

Riksrevisionen har beslutat att inleda en granskning av myndighetskapital hos vid universitet och högskolor, baserat på att det finns pengar kvar vid varje årsskifte hos lärosätena. Det kan förefalla vara stora belopp som överförs från ett budgetår till nästa, men summorna motsvarar i flera fall endast ett fåtal månaders verksamhet. Dessutom måste lärosätena kunna planera långsiktigt.

En stor farhåga är att Riksrevisionen fokuserar på att lärosätena är myndigheter och att de därmed hävdar att de inte får ha kapital som säkrar kommande verksamhet. 

För det tredje bör inte statliga forskningsmedel användas till att finansiera vinst i statliga företag via ett orimligt hyressystem. 

När man diskuterar statens finansiering av forskning är det också viktigt att granska hyressystemet. Av det belopp som staten ger till forskning, går en viss del tillbaka till staten i form av hyror. 

I början av 1990-talet etablerade staten Akademiska Hus AB, ett nytt företag som övertog ansvaret för akademins lokaler från den Kungliga Byggnadsstyrelsen. Akademiska Hus fick ett krav på hög avkastning för verksamheten. I lägen där politiker beslutar att de vill ha högre avkastningskrav, så höjer företaget bara hyran. 

Det är därför relevant att ifrågasätta både ägandeskapet av fastigheterna och att lärosäten är tvångshyresgäster hos ett statligt företag med avkastningskrav. Det är förstås naturligt med hyreskostnader, men monopolsituationen med höga avkastningskrav för ett statligt företag på bekostnad av dessa verksamheter kan kraftigt ifrågasättas.

Inom kort antar riksdagen den forskningspolitiska propositionen, som högskole- och forskningsministern Helene Hellmark Knutsson presenterade i höstas. Om Sveriges lärosäten ska kunna leva upp till förväntningarna krävs att regeringens kommande översyn av finansieringssystemet inte bara ser över deras basanslag, utan också säkerställer att lärosätena kan bygga upp en förmögenhetsbas och tar effekterna av det monopolistiska hyressystemet på allvar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.