Debatt
Flyktingpolitik
17 september 2015 kl 10:04

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Följ Tyskland och återinför svenskt gränsskydd

För att leva upp till ambitionen i sin egen regeringsförklaring måste regeringen säkerställa förmågan att identifiera människor när EU:s gemensamma asylpolitik nu fallit samman. Detta står inte i motsats till asylrätten utan utgör själva förutsättningen för den.

Det här är en opinionstext

1999 införlivades Schengenavtalet med EU:s lagstiftning. De inre gränserna avskaffades till förmån för en gemensam yttre gräns. För att hantera de senaste veckornas flyktingkris har Tyskland valt att återinföra sitt gränsskydd.

Under de senaste veckorna har Europa sett hur den gemensamma asyl- och migrationspolitiken har havererat. Detta har fått Tyskland att tillfälligt återinföra sin passkontroll. Beslutet möjliggörs av en skrivelse i Schengenavtalet där passkontroller kan återinföras i en nödsituation. Österrike, Finland och Slovakien följer nu det tyska exemplet. Flera länder står redo att vidta åtgärder. 

I Sverige har reaktionerna på beslutet varit blandade. Regeringen ser ingen orsak för Sverige att anta en liknande hållning i frågan. Samtidigt har ledarna för de största oppositionspartierna, Anna Kinberg Batra (M) och Jimmie Åkesson (SD), uttryckt stöd för ett liknande svenskt beslut. 

Vilka utmaningar kan då tacklas med hjälp av detta? Världens bekymmer är onekligen större än gränsskydd och det kommer inte att utgöra en central lösning på den flora av komplexa världsproblem som vi står inför. Samtidigt bidrar gränsskyddet till hanteringen av en rad praktiska problem. 

I sin regeringsförklaring markerade statsminister Stefan Löfven tydligt att Sverige har en reglerad invandring. Asylrätten är förbehållen de med skyddsskäl och saknas sådana kommer man att avvisas. Samtidigt väljer dansk polis att inte följa Dublinkonventionen och ger asylsökare fulla friheter att ta sig till Sverige, i strid med europeisk lag.  9 av 10 asylsökare i Sverige saknar ID-handlingar.

Detta minskar möjligheterna att fastställa ursprungsland och att upprätthålla en reglerad invandring. Utöver detta framstår bristen på identifikation som en växande säkerhetsrisk. Flera bedömare varnar för att terrororganisationer som ISIL använder flyktingströmmarna för att ta sig in i Europa. Gränsskyddet underlättar också i polisens arbete för att stoppa vapen, narkotika- och människosmuggling i Sverige. 

För att leva upp till ambitionen i sin egen regeringsförklaring måste regeringen säkerställa förmågan att identifiera människor som tar sig in i landet när EU:s gemensamma asylpolitik nu fallit samman. Detta står inte i motsats till asylrätten utan utgör själva förutsättningen för den. Utan kunskap om vem som tar sig in i landet går det inte att avgöra vem som har asylskäl och vem som saknar det. 

Tyvärr tycks den insikten saknas i Rosenbad. Frågan om gränsskydd är laddad med både symbolik och prestige. För många utgör EU:s gränslöshet en milstolpe i relationerna mellan medlemsländerna. Schengenavtalet kom till i efterdyningarna av Sovjetunionens kollaps. Kalla kriget hade nått sitt slut. Många förutspådde en stabil och konfliktfri global utveckling, där gränsskydd tillhörde dåtiden. 

Förhoppningsvis är man nu ödmjuk nog att kunna tänka om. Världen av idag är fylld av konflikter som inte har något självklart slut i sikte. Passkontroller är ingen magisk åtgärd som löser dessa problem men den är inte heller ett hot mot friheten att arbeta eller röra sig mellan unionens medlemsländer, lika lite som passkontrollerna på flyget är det. Det är bara ett av många verktyg för att hantera effekterna av en mer konfliktfylld global utveckling. 

Optimisten nödgas tro att Sveriges regering kan förhålla sig till den verklighet som gäller och inte den man en gång önskade sig. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.