Migrationsverket meddelade i förra veckan att man inte längre har möjlighet att erbjuda tak över huvudet till alla flyktingar. I nästa andetag konstateras det att de flyktingar som därmed varken inkluderas av EBO eller ABO faller inom socialtjänstlagens nödbistånd och ansvaret ankommer på en redan ansträngd kommunal sektor.
Samtidigt som det är en oacceptabel hantering av staten påminner situationen om det faktum att ingen människa kan bo bara i Sverige. Alla bor också i en kommun. Det är i Sveriges kommuner som samhällsproblem var dag reds ut. Om socialtjänsten nu åläggs en ytterligare uppgift av regeringen förpliktigar det att bästa möjliga förutsättningar tillförsäkras.
Byggtiderna behöver förkortas liksom kommunernas handläggningstider. En översyn och begränsning av överklagandeprocessen är nödvändig. Kravet på detaljplan bör slopas och översiktsplanerna ges starkare juridisk ställning. Byggare bör ges initiativrätt om inte särskilda skäl föreligger för att hindra. I nyproducerade bostäder bör fri hyressättning råda.
Samtidigt behöver kommunerna vara synnerligen restriktiva med kommunala naturreservat och annat som varaktigt kan hindra byggande. Politikens möjligheter att hindra byggande kan på så sätt minska. I kommuner som Malmö och Växjö är växtvärken uppskattad av medborgarna, så är det dock inte överallt.
Utifrån samma ambition bör regeringen utreda tvingande lagstiftning för bostadsbyggande. Fastighetsekonomen Hans Lind har presenterat ett förslag om bostadsförsörjningskvoter som fördelas ut per kommun. Ansvaret att verkställa bostadsförsörjningen ankommer därefter på kommunerna, förutsatt att de uppfyller sin kvot. Om de vägrar kan staten då planlägga för bostäder. En möjlig bakväg också för förtroendevalda med starka NIMBY-enklaver i kommunen.
Förtätning är av betydelse. Att slopa bullerregler och underlätta reglerna för andrahandsuthyrning är två exempel på hur befintlig stadsyta kan användas mer effektivt. På samma sätt bör kraven på tillgänglighet bli mer flexibla, särskilt vid renoveringar.
Den svenska bostadsmarknaden har kroniska besvär. Decennier av dåliga politiska beslut har begränsat byggandet. Löfvenregeringens subventioner till kapitalstarka byggherrar är inte lösningen. För att kommunerna ska kunna hantera flyktingsituationen behöver staten underlätta och påskynda bostadsbyggandet med nödvändiga reformer.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
