Debatt
Integration
27 maj 2015 kl 12:37

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Fler nya svenskar måste kunna bli entreprenörer”

I Skåne visar stiftelsen Ester hur invandrarkvinnor kan gå från ett liv i utanförskap till att starta företag och få ett eget arbete. Vår verksamhet borde kunna skalas upp och hjälpa många fler kvinnor. Vi lägger därför fram konkreta förslag som stärker invandrarkvinnors möjligheter att starta och driva eget.

Det här är en opinionstext

I morgon torsdag delar Dagens Samhälle ut priset för Årets Samhällsentreprenör. Stiftelsen Ester är en av de tre nominerade. Vi har visat hur invandrarkvinnor kan gå från marginaliserat liv, med bidragsförsörjning, till att starta företag och komma i arbete.

Sverige har en av världens mest segregerade arbetsmarknader. 2012 var 57 procent av de utrikesfödda i arbete, jämfört med 82 procent av de inrikes födda. I Skåne är problemen som tydligast. Sverige skapar utanförskap. Och det ärvs. Denna trend måste brytas.

Ester hjälper invandrarkvinnor att starta företag. I Skånekuben tränas kvinnorna i personligt ledarskap, entreprenörskap, nätverksbyggande och att komma ut på marknaden. Vi är inspirerad både av 10 000 mikrofinansorgansationer i världens fattigaste länder och av svenska förhållanden. En ny mikrofinansieringsprodukt har skapats av Sparbanken Öresund (Swedbank), med Johanniterhjälpen som garanti. Piloten finansieras av Tillväxtverket och Region Skåne, med alla partiers stöd förutom SD:s.

Ester rekryterar kvinnor som har sina rötter i Asien, Afrika och Balkan samt baltstaterna, med försörjningsstöd eller aktivitetsersättning. Trots svåra förutsättningar har kvinnorna uppvisat en fenomenal förmåga att vilja komma igång med sina liv.

Hittills har 16 kvinnor genomgått den ettåriga utbildningen. Sex har startat företag inom catering, skotillverkning, frisörsverksamhet, fotografi, möbelimport och svampodling. De andra kvinnorna är nu i de flesta fall i arbete eller på praktik. Stärkta kvinnor, fler arbetade timmar och företag samt minskat utanförskap. Alla vinner.

Vi har också utvecklat Helsingborgsmodellen, som innebär att Helsingborgs stad tolkat socialtjänstlagen kreativt. Esters kvinnor har kunnat ta med sig försörjningsstödet under företagsstarten. Utan den bryggan blir hoppet upp till företagande alltför riskfyllt.

Kvinnorna har även tillåtits spara små belopp på banken. En annan innovation har varit att bygga många kontakter med näringslivet på orten. En mängd företagare hjälper Ester som mentorer, med tjänster och i styrelsen.

Erfarenheterna av Skånekuben är positiva, och kan prövas på fler ställen. Vi är ödmjuka inför problemets omfattning men kan redan nu dra flera tydliga slutsatser som såväl politiker som näringsliv bör ta till sig.

Det krävs mer samverkan mellan kommuner och Arbetsförmedlingen. I dag verkar AF jobba med direktiv från ett idylliskt 50-tal. Det gör det svårt för deras medarbetare att driva på mot mer entreprenörskap bland de arbetssökande. AF måste få ett tydligt uppdrag att arbeta med eget företagande som en åtgärd bland andra, inte som en sista utväg. Det kräver i sin tur en vettig nivå på Starta Eget-bidraget (som i dag som mest blir några tusen kronor per månad för våra kvinnor).

Det etablerade näringslivet måste på allvar samspela med nystartade invandrarföretag. Vi blev ganska förvånade när vi på en småföretagarmässa fick klagomål från andra företagare om att Esters kvinnor ”tog för mycket plats”, när Esters kvinnor pratade andra språk och betedde sig annorlunda än svensk norm. Vi behöver en ny syn på vad en entreprenör är. I framtiden kan det lika gärna vara en ung datanörd som en afrikansk kvinna i färgrik turban. Vår uppmaning till näringslivet är: Våga samspela även med hennes företag.

Opinionsbildare i myndigheter, politik och media har i de flesta fall ännu för lite kunskaper om invandrares småföretagande. Man talar om behovet av jobb, men glömmer det som kommer att sysselsätta allt fler, det vill säga egen anställning och entreprenörskap. Det är dags att vidga synen!

Vi har ett systemfel som innebär att vi lägger pengar och stöd när människor väl hamnat i utanförskap, snarare än att omedelbart, när de kommer hit, underlätta för egen försörjning och ett eget liv. Det är ett baktungt system, som skapar mänskligt lidande och har ett högt ekonomiskt pris i form av arbetslöshet, bidrag och uteblivna skatteintäkter. Vi måste våga tänka innovativt och framtungt. En lösning blir att kommuner får resurser och incitament att agera tidigt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.