Debatt
Välfärden
17 januari 2018 kl 05:15

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

”Finansiering viktigare än driftsform”

Framtiden välfärd är redan en utmaning, och utan privata välfärdsföretag kommer den bli mycket svår att finansiera på ett för medborgarna acceptabelt sätt. Det är dags att släppa fixeringen vid vinster i välfärden.

Det här är en opinionstext

Fredrik Torehammar
näringspolitisk expert, Stockholms Handelskammare

För ett land som Sverige, där välfärdsstaten blivit en så viktig del av den nationella identiteten, kan man tycka att finansieringen av densamma borde vara ständigt levande. 

Det har dock varit ganska tyst fram till helt nyligen, men nu har någonting hänt. Riksrevisionens rapport om tillämpningen av det finanspolitiska ramverket kom fram till att välfärden kommer att kosta 200 miljarder kronor mer årligen år 2030. Det är bara drygt tre mandatperioder bort. Stockholms Handelskammares bearbetning av officiell statistik visar att Sverige har den snabbaste befolkningstillväxten sedan 1862 och att Stockholmsregionen växer ännu snabbare. Dessa och andra händelser har startat en välkommen debatt om vad som är en rimlig nivå på framtidens välfärd – och vem som ska betala den.

De senaste årens politiska diskussion har däremot intill besatthet varit inriktad på olika problem med företag i välfärdssektorn. Driftsform och vinstnivåer har stått i centrum medan kvalitet, verksamhet och innovationer hamnat i periferin. 

En sak bör stå klart: det kommer att bli mycket svårt att finansiera en ambitiös välfärdsstat på ett för medborgarna acceptabelt sätt i framtiden utan välfärdsföretag. Skälen till detta är flera:

* För det första behövs stora investeringar i välfärdens infrastruktur framöver. Bara i Stockholms stad kommer antalet personer som är över 80 år att öka med 10 000 personer fram till 2025, och staden behöver bygga mellan 40 och 50 nya skolor fram till 2040. Detta i en enda kommun, om än den största. Antingen behöver bygget av alla nya äldreboenden, skolor och förskolor finansieras av kommunernas redan hårt ansträngda budgetar, eller så hjälper flera finansiärer till.

* För det andra bidrar välfärdsföretag med innovationer som kommer både användare av privata och offentliga tjänster till del. Det kan handla om allt från företag som hanterar big data inom patientinformation till medicinteknik och företag som ägnar sig åt smartare organisation för vården. Att begränsa välfärdsföretagandet skulle därför vara uppenbart kontraproduktivt för välfärdens utveckling.

* För det tredje har välfärdsbranschen mycket stor exportpotential. Många framgångsrika exportnäringar i Sverige har utvecklats i nära samklang med den offentliga sektorn – så har vår telekomindustri, läkemedelsindustri och stora delar av bygg- och infrastrukturindustrin vuxit fram. Ett vinstförbud inom delar eller hela välfärdssektorn skulle inte bara riskera svensk välfärd på kort sikt – Sverige skulle också slarva bort sin plats på en växande global marknad.

Givet dessa tre skäl så finns det all anledning i världen att fokus för välfärdsdebatten flyttas från driftform till finansiering. Den utveckling som står runt knuten är tämligen dramatisk och kommer att påverka mer eller mindre hela det offentligfinansierade Sverige.

Framtidens välfärd är redan en svårlöst utmaning trots en mångfald av aktörer. Stat, landsting och kommuner måste hitta ett sätt att betala för kostnader på 200 miljarder kronor mer varje år från 2030. Det förslag om vinsttak som regeringens välfärdsutredning lagt fram skulle innebära en ytterligare höjd nota, färre innovationer och dessutom mindre exportintäkter. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 17 januari 2018 kl 05:15

Skribent

Fredrik Torehammar
näringspolitisk expert, Stockholms Handelskammare